Ett år fyllt av skandaler, arbetslöshet & Reinfeldt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

2006 blev ett politiskt dramatiskt år. Väljarna gick från rött till blått. Folket fällde Göran Persson. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1914. De besegrades av en sammansvetsad borgerlig allians som för första gången gick till val med en gemensam politik.

Det värderingsskifte som moderaterna talade om i valrörelsen har inletts. Sverige ska bli ett marknadstorg, medborgarna förvandlas till kunder där växande inkomstklyftor och egenintresse, inte behov och solidaritet, avgör sociala nyttigheter och välfärd.

Jättestriderna

Snart 100 dagar av borgerligt styre har också lett till den största intressekonflikten på arbetsmarknaden sedan storlockouten 1980 då arbetsgivarna stängde ute 600?000 LO-medlemmar i vad som kallades ”en investering i framtiden”. Nu är det alliansregeringen som ”investerar” i en utmaning, inte bara av LO utan även av den samlade fackföreningsrörelsen, LO, TCO och Saco, i striden om a-kassan. Syftet är att försvaga facket.

För socialdemokraterna ledde valförlusten till att Göran Persson avgick redan på valnatten. Det parti som regerat nästan oavbrutet i 65 år sedan Per Albin Hanssons dagar ska för första gången utse ledare i oppositionsställning. Det sker på extrakongressen i mars nästa år.

Sverige har på bara 100 dagar fått ett nytt politiskt landskap.

Inledningen av 2006 dominerades av tsunamikrisens politiska följder: hårda KU-förhör med Göran Persson, Laila Freivalds och Lars Danielsson. Året avslutades ironiskt nog med folkpartiets spionskandal och fuskministrarna som fick avgå.

Ministerskandalerna

Freivalds, Persson och Danielsson har lämnat politikens centrum medan folkpartiledaren Lars Leijonborg blivit utbildningsminister – trots att folkpartiledningens dataintrång hos socialdemokraterna är den allvarligaste politiska skandalen på många år. Dess juridiska konsekvenser är ännu inte klarlagda.

Allianspartiernas succéartade valrörelse ändade i ett fiasko för Fredrik Reinfeldts utnämningspolitik. ”Svarta” barnflickor, skatteplanering och obetalda tv-licenser fällde rekordartat snabbt två kvinnliga ministrar, Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius. Däremot sitter de manliga fuskarna, licensskolkaren Tobias Billström och svartbetalaren Anders Borg, kvar.

2006 har varit paradoxernas år. Ekonomin har utvecklats till vad som i vår omvärld betraktats som en framgångssaga, med urstarka statsfinanser, ekonomisk tillväxt, investeringar och export i världsklass. Statsminister Göran Persson upprepade segerviss sitt löfte: Jobben kommer, jobben kommer. På första maj var statsministern så säker att han frankt påstod att arbetslösheten inte var något problem. Den skulle inte bli en valfråga, trodde han.

Arbetslösheten

Persson fick både rätt och fel. Fel om arbetslösheten och valet – men rätt om jobben. Jobben kom, men för socialdemokratin för sent, först efter valet.

Valrörelsen kom att i långa stycken att handla om arbetslösheten. Fredrik Reinfeldt artikulerade problemet skickligt genom att sätta utanförskapet i centrum. Allianspartierna kunde driva en valrörelse för jobb – mot socialdemokratin.

Kanske var det just i den förtroendefrågan som socialdemokraterna och Persson förlorade valet. Den socialdemokratiska partiledningen vägrade se problemen och människors längtan efter jobb. Väljarna trodde denna gång mer på moderaternas vilja och förmåga än på socialdemokratins. Historiskt en remarkabel förändring.

Löftena

Vad har då den nya alliansregeringen uträttat under sina första 100 dagar, den tid som anses vara den viktigaste i en ny regerings? Ja, deras praktik har knappast levt upp till deras löften och retorik. Opinionssiffrorna rasar och mycket lite har blivit praktisk politik. Jobbpolitiken är skjuten på framtiden och när Ams slår igen en stor del av butiken om några månader stiger arbetslösheten på nytt. Det kan inte några hundralappar mer i plånboken i skattesänkningar råda bot på. För de mest välbeställda blir det dock stora lyft genom sänkt skatt på fastigheter och förmögenheter.

Förslaget om försämringar i a-kassan hotar att skapa en förtroendekris som slår sönder det samförstånd och den konsensusinriktade pragmatism som trots allt brukar prägla svensk politik. Facit hittills pekar mot ett 2007 präglat av en stenhård avtalsrörelse, konflikter på arbetsmarknaden och de svikna förväntningarnas missnöje.

LA