Ge Danmark en lektion

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I veckan har integrationsminister Mona Sahlin träffat sin nya danska kollega Bertel Haarder. Det tycks ha slagit gnistor om mötet. Sahlin läxade upp Haarder för att de dans-ka politikerna svikit försvaret av människors lika värde.

Det gjorde hon alldeles rätt i, även om det lär väcka ont blod i Danmark.

Efter valet har danska politiker indignerat muttrat att svenskar minsann inte är mindre främlings-fientliga än danskar. Vore inte debattklimatet så förtryckande skulle rasismen frodas också på vår sida sundet.

I Sverige har flyktingfientliga rörelser vädrat morgonluft. Med det danska exemplet i ryggen hoppas de kunna lyfta på locket och avslöja vad som rör sig i de svenska folkdjupen. Det är lätt att föreställa sig att det finns en stor och tyst främlingsfientlig opinion.

”Vi är fler än ni tror” brukar det heta i e-post som kommer till redaktionen.

Siffrorna talar dock ett annat språk.

I själva verket är främlingsfientligheten mindre än vad de främlingsfientliga själva föreställer sig. Det gäller också för dem som talar för en generösare flyktingpolitik.

SOM-institutet undersöker sedan flera år vilka frågor svenskarna uppfattar som betydelsefulla. Förra året tyckte 12 procent av svenskarna att flykting- och invandringsfrågor var mycket viktiga. Det är en siffra som varit märkligt stabil, med undantag för 1992 och 1993 när intresset slog i topp. Bland dessa finns alltså både de som tycker att Sverige för en alltför generös flyktingpolitik och de som anser att vi borde ge fler asyl.

Drygt hälften av 12 procent tycker att det är viktigt att minska flyktingmottagandet. Inte mycket till tyst majoritet.

Ändå tror alltså flyktingmotståndare att de säger vad alla tycker. Det är inte så konstigt. Det är de som har de mest bestämda åsikterna som tycker frågan är viktigast, och som engagerar sig.

Det är inte unikt för frågan om invandringen. En polariserad debatt skapar också ett starkt engagemang. Men det är främst i flyktingfrågan som detta kombineras med en föreställning om en tyst, för att inte säga tystad, majoritet.

Det finns med andra ord ingen främlingsfientlighet som kokar under ytan.

Det hindrar inte att frågan skulle kunna få politisk sprängkraft om den exploaterades av partiernas företrädare.

Framför allt hos moderata väljare, men också bland socialdemokrater, centerpartister och kristdemokrater finns en övervikt för åsikten att det vore bra att ta emot färre flyktingar.

Men Sverige är inte Danmark. Den svenska högern håller rågången mot intoleransen. Och svensk socialdemokrati flirtar inte med rädslan. Därför hade Mona Sahlin all anledning att ge sin danska kollega en lektion i demokratisk anständighet.

Ingvar Persson