Sacos försäkring skapar bara klyftor
”Jag vill ha raka rör från arbetsgivaren till avtalsförsäkringen.”
Sacos samhällspolitiska chef Gunnar Wetterberg väcker på nytt frågan om att sjukförsäkringen ska lyftas ur statsfinanserna och skattesystemet och bli ett ansvar för arbetsmarknadens parter, en ren avtalsförsäkring.
Intresset ljuger aldrig, kan man konstatera. Saco och dess medlemmar har allt att vinna på förslaget.
Behovet av en förutsättningslös utredning av socialförsäkringarna har funnits länge och regeringen, liksom den förra s-regeringen, vill utreda frågan. Socialförsäkringarna är halva vår välfärd och avgörande för vår trygghet vid sjukdom, barnafödande, pension. Det behövs en översyn och en bred och långsiktigt hållbar uppgörelse. Frågan hänger naturligtvis också ihop med skatterna som betalar välfärden. Vad ska samhället och skattebetalarna stå för och vad kan medborgarna/löntagarna ta större ansvar för? Det handlar om var gränsen för privat och offentligt i välfärden ska gå.
Det låter förföriskt enkelt med Wetterbergs ”raka rör”, att inte gå omvägen via statsbudgeten och Försäkringskassan, utan låta arbetsgivaren betala till min försäkring och jag får pengarna när jag blir sjuk. I praktiken leder de ”raka rören” till dramatiska orättvisor. För till exempel akademiker med goda löner som jobbar i luftkonditionerade och ergonomiskt möblerade lokaler blir sjuktalen låga. Och avgifterna.
För vårdbiträden, byggjobbare och andra med tuffa fysiska arbetsvillkor, förslitningsskador, hög sjukfrånvaro och oftast låg lön, blir avgifterna för en avtalsförsäkring vid sjukdom skyhöga.
Ett sådant system ger också helt olika utrymme för löneökningar. Låga avgifter till sjukförsäkringen ger ökat utrymme för löneökningar. Så skulle klyftorna snabbt växa mellan olika löntagargrupper.
Det finns redan nu en djungel av avtalsförsäkringar vid sidan av de allmänna socialförsäkringarna. De ger dramatiskt olika och ojämlika villkor. De gynnar män mer än kvinnor, högavlönade mer än lågavlönade, mest gynnar de statligt och privat anställda tjänstemän med hög lön. Sämst ersättningar har kommunanställda kvinnor och privatanställda arbetare.
Modellen för våra allmänna socialförsäkringar bygger på principen att utjämna risker. De ska ge inkomsttrygghet för alla vid sjukdom, arbetslöshet, och så vidare. Det sker bäst?–?och billigast?–?med gemensam, solidarisk finansiering i ett sammanhållet fördelningssystem.
Visst kan sjukförsäkringen lyftas ur statsbudgeten och bli en självständig försäkring/fond, om partierna kan enas om det. Socialdemokraterna ska självklart delta i den utlovade parlamentariska utredningen. Vad partiet måste slåss för är att grundbultarna med inkomstrelaterade ersättningar i gemensamma fördelningssystem behålls.