En brittisk revolution
Publicerad 2016-06-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Cameron går till historien för att han tog Storbritannien ur EU. Av misstag
Godmorgon och välkommen till ett nytt Europa. Och kanske en ny politisk era. Historieböckerna får avgöra. Storbritannien är inte ett land som gillar revolutioner. Men nattens resultat i folkomröstningen om brittiskt EU-medlemskap är en revolution.
- Jag kämpade i kampanjen på det enda sätt jag känner till, med hjärna, hjärta och själ, sa David Cameron när han talade till nationen kvart över nio svensk tid.
Sen deklarerade han sin avgång inför de konservativas partikongress i oktober. Nästa premiärminister får sköta förhandlingarna om utträde.
Fel
Opinionsmätningarna hade fel, marknaderna hade fel, vadslagningsinstituten hade fel. Runt klockan tre i natt, svensk tid, började det stå klart att Storbritannien gick mot att rösta för att lämna den Europeiska Unionen. Pundet föll mer och snabbare än vad det någonsin gjort tidigare under en enda dag och marknaderna i Asien skakade.
Storbritannien är ett viktigt land för Europa, för Sverige och för världen.
52-48
52-48 blev det slutgiltiga resultatet och Storbritannien är denna morgon ett delat land, eller egentligen flera länder. Skottland röstade stort för att stanna kvar i EU, England och Wales för att lämna. Det är sannolikt att nattens resultat kommer trigga en ny folkomröstning om skotsk självständighet. Skottlands förstaminister Nicola Sturgeon sa på morgonen att hon ser Skottlands framtid i EU.
Inte utanför.
Men då måste hon ta Skottland ut ur Storbritannien först.
74 procent av unga
Även generationsklyftan i gårdagens folkomröstningen verkar ha varit gigantisk. 74 procent av alla väljare under 29 år ville att Storbritannien skulle stanna kvar i EU, enligt YouGov. Hur Storbritannien ska kunna komma samman som land efter detta är omöjligt att säga.
David Cameron annonserade sina planer på en folkomröstning om EU 2014 för att lösa ett internt problem i sitt eget parti. Han försökt blidka den konservativa högerfalangen och samtidigt kasta ett köttben till främlingsfientliga UKIP. Men David Cameron kommer nu att gå till historien som premiärministern som tog Storbritannien ut ur EU.
Av misstag. Det är ett politiskt misslyckande av historiska mått.
Labour
Men detta handlar nästan lika mycket om Labour. Vänsterns traditionellt starka fästen i Norra England röstade för utträde trots att Labour kampanjade för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. Resultatet är med andra ord en politisk kris inte bara för David Cameron utan även för Labours partiledare Jeremy Corbyn. Kritik av invandring och globalisering verkar för de engelska arbetarklassväljarna, inte de skotska, ha varit viktigare än alla varningar om ekonomiska risker.
Denna utveckling har de etablerade partierna helt misslyckats med att bemöta.
Fri rörligt
Det var kombinationen i Storbritannien av EU:s fria rörlighet för arbetare och en avreglerad och osäker arbetsmarknad som gjorde att Labours kärnväljare gick man ur huse för att rösta ut landet ur EU.
Inget parti uppfattades ha några svar, förutom att lämna Unionen. Men att detta kommer att lösa problemen är inte särskilt sannolikt.
Snarare tvärtom.
De som kommer att ta Storbritannien ut ur EU nu är de högerpolitiker som har lett Ut-kampanjen, de kommer knappast att ha fokus på minimilöner, vård och omsorg.
Fem procents tillväxt
Det är ironiskt att det första medlemsland som röstar för att lämna unionen är ett land som Storbritannien med stark ekonomi och bara fem procents arbetslöshet, inte något av länderna i Sydeuropa som verkligen har lidit ekonomiskt av sitt EU-medlemskap.
EU står helt oavsett, inför sin kanske största kris någonsin.