Nya Skandiahärvor gror i vinstfrossan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-16
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att vara inkompetent lönar sig. I alla fall för den Skandialedning som av personlig girighet och med ett bonusprogram på 4 miljarder kronor körde Sveriges äldsta börsbolag sönder och samman.
Nu börjar rättegången för trolöshet mot Skandias sparkade direktör Lars-Eric Petersson. Landets ekonomiska elit passerar då i rättssalen, antingen som vittnen eller i form av namn i den stora utredningen. Det är storfräsare som Lars Ramqvist och Bengt Braun, för att nämna några.
Hur rättegången mot direktören Petersson slutar vet ingen. Däremot är det redan klart att denna usla ledning för egen del är ekonomiska vinnare. Lars-Eric Petersson har tredubblat sin förmögenhet och tjänade förra året 28 miljoner, huvuddelen från Skandia. Ola Ramstedt har ökat sin förmögenhet med över en miljon, Ulf Spångs har fördubblats, allt enligt Svenska Dagbladet.
Skandiadirektörerna lever flott och gott. Under deras galna tid fixade de Östermalmsvåningar till sig och barnen. Notan för lyxrenoveringarna på 17 miljoner kronor fick livbolaget och aktieägarna stå för.
Hur kan uppburna affischnamn och näringslivstoppar bära sig så simpelt åt? Har de ingen privat moral eller ansvar för det börsbolag de är satta att sköta?
Vad vi ser är en långkörare av girighetens eget Big Brother. Det är män, som ofta lärt känna varandra på internatskolor, på reservofficersmässen eller i jaktlaget. Män som utnämnt sig själva till en elit som står över andra, som vet bäst och som skriver sina egna regler.
De har tappat kontakten med verkligheten och med allt vad rättvisekoder heter. Under bubbelekonomiernas dagar belönar dessa bröder varandra. När deras moraliska heder ifrågasätts svarar de med arrogansens vapen.
De väldiga belöningssystemen snickrades ihop under täckmanteln av att direktörerna måste anpassa sina villkor till utländsk nivå. Sanningen är att dessa direktörer inte var internationellt efterfrågade. Höga bonussystem ger inte bättre direktörer, de blir lätt till golv för andra att häva sig upp på.
Länge framstod Percy Barnevik som framgångsrik, innan han snavade på ett pensionsavtal i miljardklassen och på det osynade köpet av en asbetssmittad fabrik i USA.
När bubblan spricker, som i Skandiaskandalen, och det ärorika börsföretaget glider ut till ägare i Sydafrika, påstår de bonussprängda direktörerna: ”Vi är oskyldiga.”
Miljardgaloppen har alltså skett av sig själv. Jo, jo!
Överbrodern Lars Ramqvist skriver nu en debattartikel i DN där han försöker rentvå sig. Men det verkligt oroande är slutklämmen i Ramqvists försvar. Där antyder han att dagens vinstrekord i börsföretagen är på väg att skapa nya bonusprogram i samma orimliga klass.
Så när rättegången inleds föds kanske nya härvor som exploderar om något år. Kommer rent av Thomas Bodströms nya lag om ökad insyn i bonussystem och bättre användning av vinster för sent?