Det är skördetid i Borgs Sverige
Dimman lättar långsamt över Dammsjön. I luften finns ett stygn av krispighet och skogens lövverk skiftar försiktigt i gult. En enda frostnatt kommer att få bergen att flamma.
Trattkantarellerna har kommit, och snart är det älgjakt. Skördetid, tänker jag med ett uttryck som antagligen kommer från småskolans 16 mm filmer.
Det blir höst också efter denna märkligt uthålliga sommar.
Jag vet att det är många som tycker att den här tiden är den bästa på hela året. Själv glädjer jag mig bara åt att tänka på att varje årstid kan erbjuda sina egna fantastiska dagar.
Precis som naturen har politiken sin rytm. I morgon öppnar riksdagen och på onsdag ska Anders Borg presentera sin höstbudget.
Den sista?
I vilket fall kommer vi att få se en finansminister som pratar om att ge hushållens köplust en ”knuff”. Borg kommer att tala om starka statsfinanser och om hur de ska användas för att sätta fart på konjunkturen och jobben.
Det är saker ekonomer och samhällsdebattörer – inte minst på den här sidan – har sagt i åratal. När den internationella lågkonjunkturen var som djupast talade Anders Borg om att sitta stilla i båten, samla i ladorna och hålla krutet torrt.
Ibland använde han alla metaforerna samtidigt.
I dag håller konjunkturen kanske på att vända. Även om krisen i Europa fortsätter finns ett och annat hoppfullt tecken från världen utanför. Nästa år tänker Riksbanken höja räntan.
Ändå är det alltså nu – när många ekonomer i stället oroar sig för framtida underskott – som Anders Borg vill stimulera ekonomin.
Själv skulle han förstås aldrig erkänna att det har något med nästa års val att göra. Det skulle ingen politiker.
Ekonomisk politik ska handla om jobb, export, välfärd och om hur vanliga familjer ska kunna få vardagen att gå ihop. Inte om småaktiga politiker som hoppas bli återvalda.
För Anders Borg är det extra känsligt. Ingen annan svensk politiker har pratat mer om erkänd vetenskap, belagda samband och robusta siffror.
Just ordet ”robusta” är ett av Borgs favorituttryck. Han svävar på något sätt nästan över politiken.
Och ändå, med precis ett år kvar till valet upptäcker Borg precis ett rejält ”reformutrymme” på 25 miljarder. Och det känns lika förväntat som att sommaren till sist kommer att ersättas av höst.
Årets ”reformutrymme” räcker för att alla regeringens partiledare – utom Annie Lööf – ska få godbitar att presentera för väljarna. Och mest av allt räcker det till Borgs eget favoritbeslut. Ännu ett jobbskatteavdrag.
Möjligen räcker det också för att rycka upp det svaga stödet för regeringen. Det är i nog alla fall meningen.
Det är som sagt den säsongen i den politiska världen.