Gå inte till val som bruna Moderaterna
Förra veckan, i Gävle. Ett 16-årigt barn sitter i ett fönster på en flyktingförläggning och hotar att hoppa från sex meter i ren desperation. Att ta sitt liv. Ambulanspersonal kallas till platsen. De går runt, pratar med polis och räddningstjänst. En av dem säger enligt Arbetarbladet: ”låt honom hoppa, det är bara en flykting”.
När barnet till slut hoppat vägrar en annan ur ambulanspersonalen att köra pojken till sjukhuset.
Vad är politik? Vad är ansvar?
Samma vecka som ambulanspersonalen sa ”låt honom hoppa”, uttryckte sig Sveriges migrationsminister rasistiskt i en intervju med en av landets ledande tidningar.
Tobias Billström fick be om ursäkt. Han blev utskälld av Fredrik Reinfeldt.
Men han sitter kvar i Sveriges regering.
Tydlig signal
Politik är inte bara system, förslag. Politik är lika mycket ord och signaler.
Ingen vet det bättre än Fredrik Reinfeldt, som byggt ett sexårigt regeringsinnehav på ett lyckat PR-arbete. Han har framgångsrikt laddat sitt politiska projekt med värderingar som modernitet, öppenhet och framtid. Han har byggt det på att tvätta bort Moderaternas bruna stämpel från Uppdrag Gransknings valstugereportage 2002. Det som gjorde att partiet fick 15 procent i valet, att Bo Lundgren fick gå och Fredrik Reinfeldt fick chansen att bygga något nytt.
Just nu skickar samme Fredrik Reinfeldt en mycket tydlig signal till människor i vårt land: rasistiska uttalanden är inte så farliga. Han skickar den till alla oss som sitter fast i vardagsrasismens strukturer. Till unga människor som kämpar förtvivlat för att slå sig in i det svenska samhället, till moderata kommunalråd, till ambulanspersonal i Gävle.
Jag börjar bli väldigt rädd
Jag har varit djupt tacksam för att det funnits en minsta gemensamma nämnare bland Sveriges anständiga partier: vi tycker olika om politik. Men vi öppnar inte dörren för rasism.
Fredrik Reinfeldt flyttar nu inte bara gränsen för vad som kan sägas. Han sätter kniven i ryggen på sin egen politiska skapelse, och han sviker de väljare som trodde att Reinfeldts projekt var modernitet och fler jobb.
Vill radhusväljarna i storstäderna rösta på en statsminister som inte klarar av att hantera rasistiska uttalanden i sin egen regering? På de bruna Moderaterna?
Jag skulle säga: antagligen inte. Men jag är inte säker, och jag börjar bli väldigt rädd.
Klarar inte av att dra gränsen
I lördags rapporterade Dagens Nyheter att människor delades upp efter utseende och namn på bussarna som kör för Eckerölinjen. Samma dag satte tidningens liberala ledarsida rubriken ”Dags att gå vidare” om Billström. De tyckte att regeringens migrationspolitik var bra i stora drag, och att det är ursäktligt att uttrycka sig rasistiskt, bara man inte stiftar rasistiska lagar.
Detta säger man två veckor efter att polisen slutat jaga folk med utländskt utseende i Stockholms tunnelbana.
Så mycket för principer.
Vi håller på att tappa våra reflexer. Ingen säger sig vilja ha mer rasism, mer intolerans. Men vi klarar inte av att dra gränsen, det verkar inte finnas något stopp.
Satt i system
De som nu ursäktar Tobias Billström gör gärna som Dagens Nyheter: hävdar att vi inte ska ta hans ord på så stort allvar.
Men att uttrycka sig rasistiskt är inte vilket misstag som helst. Begriper man inte det har man förstått mycket lite av hatets och intoleransens mekanismer. Av vad ord kan få för effekter.
I går kväll rapporterade samma Dagens Nyheter att uppdelningen av passagerare på bussarna till Viking Line inte var en engångshändelse, utan satt i system.
Det är Fredrik Reinfeldts val att låta Tobias Billström sitta kvar i regeringen.
Det är ingen bra början på valrörelsen 2014.