Frihet är något man måste tvinga sig till

”Här började den fackliga kampen på Nävekvarn.”

Den lilla skylten i gjutjärn sitter på ett stort sprucket stenblock bredvid skolans fotbollsplan i sam­hället Nävekvarn, vid Brå­vikens strand i Södermanland. Vid ­sekelskiftet 1900 låg stenen i skogen en bra bit från Nävekvarns bruk.

Vid stenen kunde man träffas i hemlighet och här bildade ­arbetarna sin första fackförening. Det är 110 år sedan.

Det samhälle de levde i hade växt fram kring gjuteriet på ­Nävekvarns bruk. Härifrån kommer min släkt på pappas ­sida; bönder, pigor, drängar, kuskar och gjuteriarbetare.

Min farfar jobbade på bruket, liksom hans bröder och deras far. Gjuteriet går som en röd tråd genom släktens historia så långt tillbaka den är känd.

Som tolvåring började farfar arbeta, först med småsysslor vid disponentens stora vita ­villa med utsikt över Bråviken, sen med allt tyngre uppgifter i gjuteriet.

Jag tänkte mycket på min egen släkts historia när jag i våras besökte Burma och träffade barnarbetare där. Fyra flickor, 16 år gamla, som jobbat i textil­industrin ­sedan de var 13. De hade just bildat sin första fackförening.

Över hundra år skiljer människorna vid stenen i skogen i Nävekvarn och flickorna i industriella zonen utanför Rangoon i Burma. Ändå är likheterna så stora. I dag är föreningsfriheten under attack. ­Enligt Internationella fackliga samorganisationen, IFS, dödades minst 76 personer på grund av att de var fackligt aktiva under 2011.

Förtroendevalda och medlemmar förföljs, vräks och sägs upp. Strejkande hotas och ­angrips av myndigheter och ­paramilitära grupper.

I Sydafrika sköt polis för en dryg månad sedan ihjäl 34 strejkande gruvarbetare i Marikana utanför Johannesburg. Det är svårt att inte dra para­llellen till skotten i Ådalen 1931.

När arbetarna vid Nävekvarns bruk bildade sin första fackförening var Sverige en diktatur. Antagligen hade ­ingen av dem rätt att rösta, inte fullt ut. Det fanns ingen riktig press­frihet, ­yttrandefrihet ­eller religionsfrihet.

De hade inte frihet, men de hade sin organisation, sitt löfte till varandra.

Med den tvingade de både kungamakt och brukspatroner till reträtt. Organisationen gav dem kraft att lyfta sig själva och hela landet ur fattigdom och förtryck. Så byggdes det starka samhället och det ­moderna Sverige.

En historia värd att minnas.

Ungefär samtidigt som arbetarna i Nävekvarn bildade sin första fackförening samlades några förgrymmade män på restaurang Runan i Stockholm och grundade Allmänna Valmansförbundet. ­Deras ­syfte var att förhindra demo­kratins framväxt i Sverige och ­bekämpa fackföreningsrörelsen.

Det var 1904. I dag kallar de sig ”Nya arbetar­partiet”.

Följ ämnen i artikeln