Vapen är inte bistånd

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) har ett bekymmer, ett mycket ovanligt sådant för att vara politiker. Hon tycker att hon har för mycket pengar.

Sverige nådde förra året målet att en procent av våra samlade inkomster ska gå till de fattiga i världen. När ekonomin går på högvarv betyder det att även biståndet växer så det knakar. På några år har det fördubblats och är nu 30 miljarder kronor.

”Jag skulle kalla det en förbannelse”, säger biståndsministern (Göteborgs-Posten 30 maj).

”Reinfeldts biståndsslakt”

Officiellt har den borgerliga regeringen hållit fast vid enprocentsmålet trots att Gunilla Carlssons parti velat ha kraftiga nedskärningar. I slutskedet av förra årets valrörelse gick bland andra Alf Svensson, kristdemokraternas förre partiledare, till hårt angrepp på moderaternas biståndspolitik. Han talade om ”Reinfeldts biståndsslakt”.

Slakten hejdades av övriga allianspartier. Däremot minskar regeringen på andra sätt hjälpen till de fattiga. Flyktingmottagande här hemma och skuldavskrivningar har förts in under biståndsbudgeten.

Stark kritik från organisationer

Det betyder att drygt tre miljarder kronor i praktiken förs bort från det verkliga biståndet. Även om det inte står i direkt strid med internationell praxis, kritiseras förfarandet skarpt av både svenska och internationella biståndsorganisationer.

Ännu grövre är försöket att föra in svenska militära insatser utomlands i biståndsbudgeten. Tillsammans med USA och Kanada har Sverige i den internationella biståndskommittén DAC föreslagit att biståndspengar ska kunna användas till militära ändamål. En majoritet av medlemsländerna sa emellertid nej.

Den sammantagna bilden blir att regeringen smygvägen vill smita ifrån enprocentsmålet. Från borgerligt håll kritiseras också den så kallade fixeringen vid detta mål.

Sant är att biståndsdiskussionen för mycket handlat om kvantiteten och för litet om kvaliteten.

Biståndsvännerna har koncentrerat sin opinionsbildning på att Sverige med råge ska uppfylla FN:s biståndsmål.

Nu hakar den biståndsskeptiska opinionen upp sig på samma fråga, fast från motsatt utgångspunkt. Samtidigt döms hela biståndsverksamheten ut. I stället ska globalisering och frihandel mätta alla svältande och befria alla nedtryckta.

Oron är stor

Regeringen gör nu en översyn av biståndspolitiken. Antalet mottagarländer ska begränsas, biståndet ska bli effektivare och granskningen av hur pengarna används ska bli bättre, lovar biståndsministern. Mot det finns inget att invända.

Brådskan och slutenheten kritiseras dock av de många frivilligorganisationerna som gör så viktiga insatser på fältet.

Oron är stor över att regeringens verkliga ambition är att skära ned väl fungerande biståndsprojekt och att Sverige ska förlora sin roll som föregångsland.

TS