Läxan behöver tentas om och om

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Över 40 procent av eleverna får specialundervisning någon gång i grundskolan, men alltför ofta räcker insatserna inte till.

Den som någon gång arbetat som lärare – och det har jag – blir knappast förvånad över resultatet av den undersökning som Göteborgs universitet och Lärarnas riksförbund presenterade i går.

Studien visar att många elever som inte lyckats i skolan fått något slags specialundervisning. Bland dem som inte blivit godkända i matematik, engelska eller svenska finns dessutom en klar överrepresentation för elever som deltagit i specialundervisning.

Det är förstås inte konstigt. Extrainsatser ska rimligen gå till de elever som har svårast.

Kanske visar siffrorna att lärare i den svenska skolan faktiskt ser elevernas individuella behov och försöker göra något åt dem. Frågan är om fler och tidigare nationella prov verkligen är den mest angelägna reformen i dagens svenska skola.

Framför allt avslöjar undersökningen dock att resurserna inte räcker till. Många elever blir inte godkända, trots att skolan sett deras problem och trots att de fått något slags specialhjälp.

Det är en skrämmande bild av oundviklighet som målas upp. Lärare som ser problem och som försöker göra något åt dem, men som inte har de resurser som krävs. Elever som vet att de behöver stöd, men som tvingas fortsätta fram mot ett kommande ”icke godkänt”. Många års vandring mot det oundvikliga misslyckandet.

Lärarnas riksförbund drar en rad slutsatser. Förbundet anser till exempel att kraven på ämneskunskaper och behörighet borde skärpas och att det behövs ökad forskning om specialpedagogik.

Det är säkert alldeles riktigt. Undervisning är ett kunskapsfält som kräver både ämneskunskaper och kunskaper om inlärningspsykologi och pedagogik. Speciellt när de traditionella metoder som skolan allt för ofta lutar sig mot inte fungerar.

I verkligheten är det dessvärre inte alltid så det ser ut. Trots att knappast någon skulle medge det är ett av de viktigaste syftena med specialinsatserna ofta att skapa ro för resten av gruppen.

Det bidrar vare sig till kvalitén på specialundervisningen eller till pedagogernas status.

Därför behövs forskning och fortbildning.

Men lika viktig är antagligen en annan slutsats som Lärarnas riksförbund drar, nämligen att grupperna måste minskas och skolan få större resurser.

Dagens skolsystem med sin målrelaterade betygsskala ställer faktiskt högre krav än tidigare. Målet är att alla – precis alla – elever ska klara nivån för godkänt. Och det är ett mål som ska uppnås i ett samhälle där många klyftor vidgas.

Det borde få konsekvenser för skolans resurser och för fördelningen av dessa resurser.

De elever som ingått i undersökningen gick alla en stor del av sin skoltid i 1990-talets skola. En skola som präglades av nedskärningar och besparingar.

Priset fick eleverna betala.

Det är en läxa som landets politiker borde tvingas tenta om och om igen.