Ge välfärdslobbyn hjärtattack, Löfven

Det Ilmar Reepalu gör handlar om att värna legitimiteten i hela idén om skattefinansierade välfärdstjänster.

Firande för VAtt den nya regeringen vill begränsa vinster i välfärden är en stor seger för Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt.llustration: Robert Nyberg

Sveriges välfärdskapitalister får fira helg med lite högre blodtryck. Det kan de tacka Ilmar Reepalu för.

Den gamle kommunpolitikern är ju i dag regeringens särskilda utredare och tittar närmare på hur de skattepengar vi betalar till välfärden faktiskt går till välfärden.

Och i dag skrev Reepalu en debattartikel i Dagens Nyheter där han påminde om att det nog ska fungera så.

Det skulle han inte ha gjort.

Fler vill betala mer

– Reepalus utredning måste läggas ned! dundrar Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius i ett argsint litet pressmeddelande.

Från andra lobbyorganisationer hummas det.

Varför då?

Vilken sorts välfärd vi ska kunna ha i Sverige handlar om hur mycket du och jag betalar i skatt. Och många av oss betalar alldeles för lite.

Om välfärden i Sverige ska hålla ­dagens nivå samtidigt som de offentliga finanserna ska vara i balans så måste den så kallade skattekvoten - skatter och avgifter som total andel av BNP - öka med tre procentenheter. Detta enligt Konjunkturinstitutet.

Då skulle vi hamna på 45,7 procent av BNP, vilket ungefär motsvarar hur det såg ut före jobbskatteavdrag och Anders Borg.

Tittar vi oss omkring är det inte så svårt att förstå varför.

Dagens skatteinbetalningar räcker inte till om vi vill lösa vårdplatsbrist, underbemanning i äldrevården, stora barngrupper, socialtjänstens brist på resurser och så vidare. Samtidigt visar undersökningar att svenska folket är beredda att betala mer i skatt. Men då är villkoret att pengarna faktiskt går till vård, omsorg och skola.

Samtidigt - och det är här Reepalus utredning blir intressant - handlar välfärden om hur skattekronorna används.

Sverige är världsunikt eftersom vi helt oreglerat låter privata bolag ta vinster ur skatte­finansierad verksamhet. Det påverkar till slut kvaliteten för brukarna och personalens arbetsmiljö, det vet vi.

Vatten och bröd

Vi vet också att när skolor och vård­centraler blivit varor på en marknad har oerhörda ­belopp – våra skattpengar – kunnat försvinna i skatteparadis i mystiska skatteupplägg.

Och allt för många av oss har fått uppleva hur det kan gå. Våra gamla har vanvårdats i profitens namn, våra kusiners skolkoncerner har gått i konkurs, våra systrar förlossningsklinker har lagts ned och våra barn har fått vatten och bröd till lunch på förskolan.

Och hur vi än röstar i kommunvalen så är det inte våra folkvalda som styr och utvecklar den välfärd vi betalar.

Många är det som vill åtgärda det här. Och det är hur det ska gå till som Ilmar Reepalu nu utreder, på Stefan Löfvens uppdrag. Att det håller på att ge välfärdslobbyisterna hjärtattack får man väl förstå.

Men sannolikt vredgas inga vanliga väljare. Att vara för skatteläckage är en ytterkantsposition.

Det Reepalu gör handlar om att värna legitimiteten i hela idén om skattefinansierade välfärdstjänster.

Och det handlar om att man vill ha fungerande system som förmår ta hand om det käraste vi har: våra föräldrar, ­våra barn och våra nära när de är sjuka och svaga.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.