Låt Schlingmann få förklara verkligheten
I veckan uppstod en spricka i den självutnämnde landsfaderns omsorgsfullt uppbyggda fasad. Det skedde när han förklarade att hyresrätter inte är något att ha i Stockholms innerstad.
Fredrik Reinfeldt har sedan försökt släta över. Med begränsad framgång.
Inte konstigt. Har man beskrivit folk utan bostadsrätt som att de ”inte orka[t] med att betala kapitalinsatser” är det svårt att ta tillbaka. Det blev inte bättre när hans parti påstod att klyftorna inte ökat. Alla har fått det bättre utom de fattigaste, som har fått det sämre, förklarade Moderaterna. Men ökade klyftor? Inte då.
Släng in utförsäkrade som regeringen menar är ”omförsäkrade” samt att folk som kritiserar sina arbetsmarknadsåtgärder polisanmäls. Vips blir bilden tydligare.
Det är verkligheten som stör i landsfadersidyllen.
Statsministerns svårigheter är inte nya. Direkt efter valet gavs den tidigare PR-chefen för Moderaterna, Per Schlingmann, en helt ny arbetsuppgift i regeringskansliet: ”förklara verkligheten”. När man behöver en statssekreterare för att övertyga alla andra om att en spade är en kratta så är avståndet till väljarna långt.
Den mediabild regeringen så noggrant har byggt upp har dessutom börjat fallera. En förklaring är att den överväldigande borgerliga mediesfären inte är lika vänligt inställd som den tidigare varit. Den andra kvällstidningen hade under valrörelsens sista nitton dagar inte mindre än tolv löpsedlar med negativa nyheter om Mona Sahlin, löp som försvarade makarna Reinfeldts heder samt toppartikeln på valdagen med den numera klassiska rubriken: ”Reinfeldt – barnens favorit”.
Exemplen var många även i andra tidningar och det är inte konstigt att Fredrik Reinfeldt känt sig trygg i att han kommer framställas i positiv dager.
I kombination med en helt frånvarande opposition och skyhöga opinionssiffror så sänker statsministern garden mot verkligheten. Nu börjar den mediala smekmånaden ta slut. Då får Reinfeldt problem.
Oppositionen gör helt fel när man kritiserar att skattepengar används till att anställa Per Schlingmann som verklighetsminister. Han ska vara kvar på sitt jobb. Men i stället för att förklara Fredrik Reinfeldts verklighet för folk, bör han förklara folks verklighet för Fredrik Reinfeldt. Då kan landsfadern möjligen börja förstå att medborgarna kanske hade gjort en kapitalinsats om de haft kapital, att de är sjukskrivna för att de faktiskt är sjuka, att de är arbetslösa på grund av att efterfrågan på arbetskraft understiger utbudet och att ökade klyftor faktiskt betyder att klyftorna ökar.
Då skulle Schlingmann vara värd varenda krona han kostar skattebetalarna.