En rödgrön story håller på att ta fart
Borgerliga ledarsidor reducerar Mona Sahlins sommartal i Sickla till att handla om kvoteringskrav till bolagsstyrelser.
I själva verket var det ett spännande ideologiskt tal där orättvisorna mellan könen sågs som en av vår tids stora maktfrågor.
Medan den moderatstyrda alliansregeringens politik innebär en backlash för kvinnornas frigörelse vill Sahlin göra jämställdheten till en valfråga.
Det gör hon rätt i. Den rödgröna oppositionen har starkare stöd bland kvinnorna än vad gubbpartier som Moderaterna och Folkpartiet har.
Många kan nog också känna att det vore dags för en kvinna på statsministerposten – i synnerhet i ett land som utmärker sig för att vara i fronten för jämställdheten.
I slaget om kvinnornas röster ryms klassiska socialdemokratiska frågor som skola, vård och omsorg, trygghetssystemen och lönerna i offentliga sektorn men också klassiska fackliga frågor som arbetslivets organisering, a-kassan och rätten till heltid. Sicklatalet är en bra början på att forma det rödgröna alternativet. Könsmaktsperspektivet behöver dock kompletteras med en klassmässig och etnisk maktanalys.
I ledarsidans sommarsamtal om socialdemokratin efterlystes en tydligare framtidsberättelse.
–?Vår klasskamp måste bli färgblind, sa riksdagsledamoten Maryam Yazdanfar och pekade på vikten av att kunna se maktlösheten i förorten likaväl som på bruksorten.
Arenagruppens Håkan A Bengtsson resonerade om behovet av att hitta en hållbar storstadspolitik. Han pekade också på att i spåren av finanskrisen föds en kapitalismkritik som de rödgröna partierna har chans att göra politik av.
Flera av dem vi samtalade med, däribland förra statsrådet Ulrica Messing, framhöll skolan som en av de mest brännande ideologiska frågorna.
Mona Sahlin markerade i sitt sommartal att det får finnas gränser för friskolevurmen. Skattepengar till skola och vård ska gå till just skola och vård. Hon lutade åt Carin Jämtins inställning till vinsterna men var inte lika tydlig om behovet av reglering. Förhoppningsvis blir s-kongressen i höst desto tydligare.
Ju mer Sahlins ledarskap ifrågasätts från borgerligt håll desto mer tycks hennes självförtroende öka. Jag har i sommar lyssnat till henne både i Almedalen och nu i Sickla och hör plötsligt en engagerad Sahlin som brinner för politiken, som har pondus och erfarenhet och som verkligen vill leda en rödgrön regering efter nästa års val.
”Det som saknas är en politisk vision, en berättelse om vart vi ska”, sa kommunalrådet Ilija Batljan i Nynäshamn i ledarsidans sommarsamtal.
Det är dags att formulera en rödgrön berättelse tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Den bör svara på nutidsmänniskans oro: för internationaliseringen där den ekonomiska krisen riskerar att leda till högerpopulism och nynationalism, för integrationen när klassamhället ökar de sociala och kulturella spänningarna samt för integriteten där ”storebror ser dig” har fått digitala dimensioner.
”Jag tycker nog att det varit lite för mycket backspegel och lite för lite vindruta”, sa förre Metallordföranden Göran Johnsson i ledarsidans sommarserie.
”Folk måste tycka att bilden du ger av dig själv är mer spännande än den bild motståndaren ger”, sa kommunikationsgurun Bo Krogvig.
Formandet av en rödgrön politisk berättelse hör till något helt nytt i svensk politik. Valet 2010 kan bli historiskt på många sätt.