En nystart för partsansvaret
Lite i skuggan av regeringsskiftet presenterade Svenskt Näringsliv och LO en nyhet i förra veckan. Fack och arbetsgivare ska inleda ”samtal” om villkoren på den svenska arbetsmarknaden.
Tv-bilderna av de båda organisationernas ledare antydde att det handlar om ett nytt samarbetsklimat. Blickande ut över Stockholms vattenspeglar såg Carola Lemne och Karl-Petter Thorwaldsson ut som något ur Lady och Lufsen.
Ett första uttryck för Löfvens samförståndsanda?
Kanske, men det är långt ifrån första gången de senaste åren som fack och arbetsgivare försöker rädda den svenska partsmodellen. Facit är så här långt dystert.
I mars 2009 havererade ett stort försök att skapa ett nytt huvudavtal mellan parterna på arbetsmarknaden. Förhandlingarna hade pågått i knappt två år, och åtskillig prestige plöjts ner i projektet.
Trots det blev det inget avtal, eftersom arbetsgivarna i sista stund drog sig ur.
Diskuterat i flera år
Samma sak hände när den så kallade ”jobbpakten” skulle slutas i januari förra året. Svenskt Näringsliv lämnade förhandlingsbordet.
Ändå pågår faktiskt samtal mellan fack och arbetsgivare, på tjänstemannasidan. Svenskt Näringsliv och PTK har tillsammans med den gamla regeringen diskuterat flexibilitet och utveckling i ett par år nu.
Överläggningar mellan Svenskt Näringsliv och LO är dock något annat, och även om både Lemne och Thorwaldsson klokt nog är försiktiga skulle det kunna innebära en nystart för partsansvaret.
Det vore i så fall i elfte timmen. Arbetsmarknaden håller nämligen på att förändras på ett sätt som annars kommer att göra politiska ingripanden oundvikliga.
Det gäller lönerna, där klyftorna mellan högavlönade och lågavlönade växt så att de i dag ligger på förkrigsnivåer och där otryggheten i många branscher pressar villkoren ytterligare.
Saknar rättigheter
Det gäller anställningstryggheten, som i verkligheten urholkats på ett sätt som gör att inte minst de unga möter en arbetsmarknad där de i praktiken saknar rättigheter.
Nästan ingen vill ha växande klyftor och ökad otrygghet. I längden kan fack och arbetsgivare aldrig försvara ett partsansvar, om det är just klyftor och otrygghet det levererar.
Där borde samtalen mellan Svenskt Näringsliv och LO starta.