Jimmie Åkesson öppnar för en flodvåg av äckel

Man ska inte få en knytnäve i ansiktet på första maj

Annika Strandhäll talade i Gislaved på första maj. Firandet angreps av nazister. En person är gripen, misstänkt för misshandel efter att ha puttat omkull en äldre kvinna. Gislaved är en av fyra platser där nazister störde första-majfirandet.

Anders Ygeman (S) fann sig snabbt efter att nazister störde hans första maj-tal i Västerås. Till Vestmanlands Läns Tidning, VLT, konstaterade han att de vänt sin banderoll upp och ned.

– Det var ett rätt dåligt sätt att manifestera den ariska rasens överlägsenhet när man inte vet upp och ned på en banderoll, det är inte en jättesvår uppgift, sa han.

Ygeman fick fortsätta talet först när nazisterna skrikit färdigt.

En man i publiken, som försökte ta ner banderollen, blev slagen i ansiktet av nazisterna. Var fanns polisen, undrade han efteråt när VLT pratade med honom.

Har du varit med om något sådant här förut?

– Nej det har jag inte varit, men jag har hört talas om det, som nu senast på Gubbängen. De verkar jobba aktivt för att vi inte ska ha några demokratiska handlingar inför valen.

Även i Gislaved angrep nazister första-majfirandet. När Annika Strandhäll (S) skulle tala brände de en EU-flagga och försökte överrösta henne.

En nazist är gripen misstänkt för misshandel efter att han knuffade omkull en äldre kvinna, rapporterar P4 Jönköping. Och efteråt hittades brandfarlig vätska när nazisternas bilar stoppades. P4 Jönköping rapporterar även om misstänkt brott mot knivlagen.

”Ynkedomen. Vi kommer aldrig låta er tysta oss.” skriver Annika Strandhäll på X.

Även i Uddevalla, där Morgan Johansson (S) talade, och i Örnsköldsvik försökte nazisterna störa firandet. I Ö-vik med bengaler, enigt Polisen.

Bara en dryg vecka efter nazisternas attack mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Gubbängen, då flera fick föras till sjukhus, var det alltså dags igen. Denna gång mot Socialdemokraterna.

Inte heller denna gång lyckades polisen förhindra angreppen.

– Man kan ju fundera på om det är klokt att låta någon, oavsett vem det är, vara så nära och störa en tillståndsgiven sammankomst. Men det är något som myndigheterna får fundera över, säger Anders Ygeman, till VLT.

Ska det vara så här? Att man ska behöva fundera över risken att bli misshandlad om man vill gå på ett politiskt möte eller en demonstration?

I så fall blir det inte mycket kvar av mötesfrihet och demonstrationsfrihet i Sverige. Vi har redan sett motsvarande utveckling på nätet där högerextrema troll, ofta med direkta kopplingar till Sverigedemokraterna eller Alternativ för Sverige, trakasserar folk tills de tystnar. Eller angriper journalister för att påverka vad de skriver om och vilka röster som släpps fram

Ska vi låta mötesfriheten gå samma väg? För det är faktiskt vad som står på spel nu.

Svaret från den demokratiska högern imponerar inte hittills. Efter naziattacken i Gubbängen försökte många högerröster sätta likhetstecken mellan studenter som muntligt protesterat mot Ulf Kristersson om Gaza och nazister som med våld försöker stoppa vänsterns möten.

Även Jimmie Åkesson (SD) försökte snabbt byta ämne – till sig själv. Det var egentligen SD det var synd om, inte vänsterpartisterna som blev sprejade i ansiktet, nedslagna och fick en gasgranat inkastad.

Sanningen är att just Jimmie Åkesson har en stor skuld i att samhällsklimatet blivit så här. Och han gör det nu värre genom att försöka relativisera extremhögerns våld.

En av arrangörerna bakom mötet i Gubbängen, Mattias Skagerholm, skriver i Arbetet om attacken. Hur han i röken och tumultet inte visste om människor var skadade. Hur han först trodde sig höra ett pistolskott. Om paniken, förvirringen.

”En av de saker mötet skulle ha handlat om var hur dagens politiska klimat bidrar till att det högerextrema våldet ökar. Är det en analys som Jimmie Åkesson ställer sig bakom?”

Jag fastnar för orden. Exakt där går skärningspunkten.

Jimmie Åkesson, och hantlangare som Richard Jomshof (SD), Björn Söder (SD) och Tobias Andersson (SD), har systematiskt förstört ”dagens politiska klimat”. Avsiktligt och ständigt med offerkoftan redo när de får kritik.

Jimmie Åkesson har öppnat slussportarna. Och nu följer en flodvåg av äckel, hat, hån och avhumanisering av minoriteter och motståndare. Först på nätet och nu på gatorna.

Inför EU-valet höjer nu SD tonläget med kampanjen ”Mitt Europa bygger murar” där de hänger ut enskilda privatpersoner, vissa helt oskyldiga, som klandervärda.

”Kampanjen påminner mest om något vi såg i vit makt-fanzines på nittiotalet” konstaterar Arbetets kulturchef Johannes Klenell.

Och ja, det ger ännu mer extrema krafter stärkt självförtroende. Politiken ligger nedströms kulturen, brukar det heta. Och när kulturen nu omfamnar hets mot muslimer, öppet hat mot klimataktivister och en backlash mot feminister – vad tror man ska hända?

Rättstaten har inte klarat utmaningen. I Gubbängen, Västerås och Gislaved hann människor bli skadade innan någon ingrep. Och några vidare straff lär förövarna knappast få. Trots de oerhörda konsekvenser dessa attacker får för demokratin.

Den enda som har makt att verkligen göra något åt detta är Ulf Kristersson. Både i ord och handling.

Han kan vara tydlig mot sina egna sympatisörer att de måste sluta relativisera. Att vid politiskt våld går en absolut gräns.

Han kan säga åt SD att städa upp sitt parti. Lite som när Republikanernas ledare i USA:s representanthus, talman Mike Johnson, nyligen satte ner foten mot Trump-högern i det egna partiet och röstade igenom stödpaketet till Ukraina.

Som ledare måste man ibland stå upp för något, även mot sin egen bas.

Och som regeringschef styr han myndigheterna. Polisen och Säkerhetspolisen behöver få ett tydligare uttalat uppdrag att kväsa det högerextrema våldet. EU-valrörelsen kan inte fortsätta så här. Människor ska inte vara rädda att åka till Almedalen.

De senaste två veckorna har det varit Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som drabbats. Men i slutändan kommer hela samhället ta skada.

Gränsen är nu passerad.

Vi måste kunna gå på möten, demonstrera och säga vad vi tycker utan att riskera en knytnäve i ansiktet. Och det är en av statens allra viktigaste uppgifter att garantera det.

Följ ämnen i artikeln