Inställt homohat hotar ingens frihet
Reggaeartisten Sizzlas Sverigebesök i slutet av mars orsakade protester, så starka att hans konsert på Slakthuset i södra Stockholm till slut avbokades.
Orsak: Sizzlas oförblommerade homohat och låttexter där han uppmanar till mord på homosexuella.
– Vi är mot rasism, vi är mot sexism och vi är mot homofobi, skrev konsertarrangören i ett pressmeddelande efter att de ställt in konserten med den jamaikanske artisten.
Det hedrar stockholmarna att man genom protester lyckades stoppa spelningen, men Sizzlas fans påstår nu att yttrandefriheten satts på undantag och att vi närmar oss ett östtyskt samhällsklimat med censurbyrå och allt.
Om man inte får stå på scen i Stockholm och sjunga att man vill bränna bögar så står Stasi och stampar i farstun, tydligen.
Debattörer har lagt pannorna i djupa veck och försökt få frågan att framstå som mycket komplicerad. Nog måste vi förstå och acceptera våldsamt homohat om det formuleras av någon från Västindien? Det är, förstås, kulturrelativistiskt trams.
Så här är det. En arrangör får boka in en konsert med en homohatande artist. Artisten får till och med spela sin musik och kan passa på att sjunga om mord, om han eller hon finner det lämpligt.
Det kan hända att homohataren bryter mot exempelvis lagen om hets mot folkgrupp och får en polisanmälan och ett åtal på sig. Kanske åker artisten i finkan och blir persona non grata, men det är det kanske värt.
I Sverige får människor protestera mot artistbokningar de ogillar. Det kan till och med hända att konsertarrangören tycker att protesterna ger så dålig publicitet att de avbokar artisten. Kanske drabbas konsertarrangören av skadeståndskrav eftersom man brutit mot ingångna avtal, men det hotar ingens yttrandefrihet.
Så är det med det.
Att kommersiella aktörer väljer bort artister som sprider hat är en logik man helt enkelt får acceptera i en marknadsekonomi.