Stoppa skramlet med kärnvapnen
I slutet av juni genomförde Israel en stor militärövning i luftrummet över östra Medelhavet och Grekland. Enligt militära bedömare var det ett sätt att visa makthavarna i Teheran att israelerna aldrig kommer att acceptera någon kärnvapenproduktion i Iran.
Också Iran har skramlat med vapnen. I juli testades missiler i Persiska viken, vilka påstås skulle ha kunnat träffa Israel vid en attack.
Den 18 juli skrev Benny Morris, professor i Mellanösternhistoria vid Ben
Gurion-universitetet, att Israel med stor säkerhet kommer att attackera Irans kärnanläggningar inom de närmsta fyra till sju månaderna.
Propagandakriget pågår för fullt och tonläget är påtagligt uppskruvat. Vid en genomläsning av israeliska dagstidningen Haaretz i sommar ser jag både försvarsminister Barak och premiärminister Olmert säga att Israel inte kommer att tveka att slå till om det visar sig att Iran har kärnvapen.
Ständigt upprepas budskapet att om Iran tillåts skaffa kärnvapen innebär det att Israel riskerar att utplånas.
Märkligt nog ställer de israeliska ledarna sig inte frågan hur iranierna uppfattar det faktum att Israel har egna kärnvapen.
Häri ligger problemets kärna.
”Hur få Iran att av egen vilja och i eget
intresse underordna sig en internationell reglering av kärnvapen”, undrade Göran Rosenberg i Dagens Nyheter nyligen.
”Att kärnvapenmakterna börjar göra allvar av sin förbindelse att avskaffa dem, är kanske svaret”, avslutade han sin artikel.
Irans eventuella kärnvapenprogram måste sättas in i ett större perspektiv om kärnvapenspridningen i regionen och
i världen i stort. Kärnvapennationer som USA, Frankrike och England måste ta sitt nedrustningsansvar.
Kärnvapnen utgör ett ”unikt existentiellt hot mot hela mänskligheten”, sa Kofi Annan i ett av sina sista tal som FN:s generalsekreterare. Trots internationella konventioner som exempelvis icke-spridningsavtalet NPT kommer nya kärnvapen till. Just nu pågår förhandlingar om leveranser av kärnbränsle från USA till Indien. Detta trots att Indien inte skrivit under NPT, vilket professorerna Henning Rohde och Gunnar Westberg påpekade i en debattartikel i DN häromveckan.
Varken Israel, Indien eller Pakistan är med i NPT, till skillnad från Iran. Ändå är det Iran som anses vara det stora problemet i västs ögon. Med den militära logik som världen ska styras enligt USA:s president Bush kan Israel sannolikt väntas inleda ett så kallat fredsförebyggande krig mot Iran.
Vi har med förfäran sett vad den typen av krigslogik lett till i Irak och Afghanistan. Skillnaden den här gången är att Iran mycket väl kan besitta förmågan att använda kärnvapen.
Hökarnas vilja att angripa Iran är rent ut sagt livsfarlig, inte minst för Israel självt.
”Israel och hela Mellanöstern närmar sig ett avgörande existentiellt val: en kärnvapenstyrd förintelse eller en kärnvapenfri zon”, skrev Jonathan Schell i the Nation i somras.
Tänk om Israel i stället för att hota att slå till militärt kunde bjuda in till en regional konferens med syfte att få bort alla massförstörelsevapen från Mellanöstern. Detta borde EU och USA stödja i stället för att blint fortsätta upprustningsspiral-en i världen.
Kanske dags att se bjälken i sitt eget öga och inte bara stickan i sin grannes?