Björklunds fixa idéer hindrar energidebatt

Utan Björklunds utbrott skulle vi kunna då en diskussion om energipolitikens verkliga utmaningar

Det är något med folkpartister och deras fixa idéer. Frågor som Nato, språktester och tidigare betyg liksom bara biter sig fast, oavsett vad vetenskapen eller den politiska realiteten säger.

Och så har vi ju kärnkraften, den kanske mäktigaste fixeringen av dem alla. Hur kan ett parti som betecknar sig som liberalt bli alldeles tossigt över att marknadskrafterna i god ordning genomför en ordnad avveckling av kärnkraften?

I går berättade Eon att den andra kärnkraftsreaktorn i Oskarshamn kommer att tas ur drift. Företaget har räknat på energipriser, investeringsbehov och lönsamhet och kommit fram till att det helt enkelt inte är någon affär att fortsätta driften.

Fler reaktorer stängs

Sedan tidigare har Eon gjort klart att också den första reaktorn i Oskarshamn kommer att stängas inom några år, och för två månader sedan deklarerade Vattenfall att inte heller reaktorerna ett och två i Ringhals kan köras vidare.

Som Eon:s vd Jonas Abrahamsson uttryckte det i går handlar om varaktigt låga elpriser, krav på investeringar och energibeskattningen.

Elpriserna är knappast något vi har anledning att beklaga, investeringarna handlar om säkerhet och om att reaktorerna börjat bli riktigt gamla. Och beskattningen är resultatet av medvetna beslut av politiker på olika sidor av blockgränsen för att Sverige ska få en annan långsiktig energipolitik.

Björklund i taket

Marknadskrafterna fungerar, kärnkraften är på väg ut och alla borde vara glada och nöjda. Och ändå går alltså folkpartiledaren Björklund i taket.

Han vill sänka kärnkraftsföretagens skatt med fem miljarder kronor. Han vill sänka skatten därför att vi har ett överskott och därför att elpriset är så lågt att kärnkraftsföretagen inte tjänar några pengar.

Ett stort hål i statskassan för att rädda en olönsam industri. Sedan när blev det liberal politik?

Om bara Björklund kunde släppa sin fixering och avstå från sina utbrott skulle vi kanske kunna prata om de verkliga utmaningarna för svensk energipolitik. Då handlar det inte om kärnkraft, utbyggnaden av sol- och vindkraft eller ens om tyska kolgruvor.

Det handlar om distribution av el, om lagring av kraft och om att spara energi.

Men varför skulle vi slippa Björklunds utbrott? Han är trots allt folkpartist.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.