Glöm inte: Kina är en diktatur

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Maud Olofsson har under senaste veckan besökt Kina. Besöket har handlat om att öka svensk handel med världens största diktatur. Hon har talat sig varm för små och medelstora företag och bland annat invigt ett nytt forskningsinstitut för miljöekonomi. Den statligt kontrollerade tidningen China Daily rapporterade att hon överlämnade några tekoppar som gåva till de kinesiska ledarna. Vid ett möte med vice premiärministern, madame Wu Ji, konstaterades att ”kvinnor i politiken måste hålla ihop”.

Bara i marginalen tycks resan ha handlat om demokrati, mänskliga rättigheter eller Kinas möjlighet att påverka Burmas militärjunta.

Olofsson talade om företagens sociala ansvar, men att döma av de tidningsuppgifter som kommit ut från resan nämnde hon inte något om fackliga rättigheter, annars ett självklart krav för den som vill se mer demokrati i Kina.

När Dagens Nyheter frågade Olofsson om att hota med bojkott av OS om inte Kina ändrar sina relationer till Burma avfärdade hon det snabbt. Inte bojkott, utan dialog. ”Det är alltid det bästa sättet. Det tar längre tid men skapar stabilitet.”

Ett uttalande som liknar det Göran Persson gjorde i Kina för tio år sedan.

Samtidigt kommer det rapport om att Burmas buddhistmunkar inte har gett upp. I förra veckan marscherade ett hundratal av dem på gatorna i Pakkoku, staden där munkarnas protester började i september.

I ett slag visade de att juntan inte vunnit kampen, trots de brutala metoder som användes för att tysta upproret för en månad sedan.

Nu är det av yttersta vikt att omvärlden inte glömmer bort Burma, trots att de mest spektakulära bilderna inte längre når utanför landets gränser.

Desto mer beklämmande att näringsminister Maud Olofsson verkade ta lätt på frågan under sin resa i Kina.

Kina är Burmas överlägset viktigaste handelspartner. Kina har under flera år blockerat alla resolutioner om Burma i FN:s säkerhetsråd. Efter demonstrationerna i förra månaden gick man ändå med på en resolution som uppmanade juntan att samtala med oppositionen.

I det läget måste makthavarna i Peking känna flåset i nacken. De måste fås att förstå att det inte räcker som eftergift.

Många svenska politiker tycks bli så imponerade av Kinas framgångar att de skjuter normala politiska reflexer åt sidan. Leijonborg reste dit och talade sig sedan varm för Kina som ekonomisk modell. När förre handelsministern Sten Tolgfors var i Kina i somras handlade det nästan uteslutande om frihandel och vikten av fri marknad. Även han slängde pliktskyldigt in några formuleringar om socialt ansvar och mänskliga rättigheter, men var hela tiden noga med att betona att det sociala hänsynstagandet måste vara upp till företagen. Inga bindande internationella regler.

Svenska politiker måste vara tydligare än så i sin kritik av världens största diktatur. I alla fall om de på allvar vill påverka landets demokratiska utveckling eller dess relationer till länder som Burma.