Wetterstrand har erövrat Norrland

Åsa Petersen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Miljöpartiets framgång är inte bara ett storstadsfenomen

I februari besökte Maria Wetterstrand Jokkmokks marknad. Hon ställde upp i det årliga renracet.

Ett renrace är inte att leka med. Man ligger på en släde bakom en löpande ren som inte låter sig styras. Det gäller att hålla sig kvar och att komma först i mål. Maria Wetterstrand hade kul på släden. Hon vann de två första heaten, mest av en slump.

I finalen mötte hon en centerpartist. Av sina partikamrater fick hon höra att han kunde behöva förlora. Då blev det allvar. Maria Wetterstrand gjorde sitt bästa för att mana på sin ren – och vann med en noslängd.

En skön kompromiss

Det sägs ofta att Miljöpartiet är en angelägenhet för storstadsmänniskor. I EU-valet blev Miljöpartiet tredje största parti i Stockholm. Mindre än Moderaterna och Folkpartiet, större än Socialdemokraterna.

På Södermalm blev Miljöpartiet största parti. Den radikala urbana medelklassen, med hjärtat till vänster och ett gott öga till socialliberalismen, finner en skön kompromiss i att rösta grönt.

Jag har bott på Södermalm. Sedan i höstas bor jag i Norrbottens residensstad

Luleå. Här får jag klart för mig att Miljöpartiets framgång inte bara är ett storstadsfenomen. Maria Wetterstrand är på folks läppar. Hon upplevs som engagerad, smart och välartikulerad. Samma uppskattande saker som sägs i Stockholm går att höra här:

”Maria Wetterstrand behövs i debatten.”

”De rödgrönas hopp är Maria Wetterstrand.”

”Någon gång blir Maria Wetterstrand statsminister.”

Ofta är det socialdemokrater som säger det.

Peter Eriksson, Maria Wetterstrands språkrörskollega, kommer från norrbottniska Kalix. Där har han varit kommunalråd och kommunens starke man. Annars säger myten om Norrbotten att ingen gillar Miljöpartiet. Varför skulle norrbottningar, som kör bil över stora avstånd och är stolta över sina basindustrier, vilja ha att göra med ett grönt parti som vill höja miljöskatterna?

Den bilden av Norrbotten är alltför enkelspårig för att tas på allvar. Här pågår samma ekologiska omställning som i resten av världen, inte minst inom basindustrin. Människor och företag är medvetna om klimathotet.

Nödvändiga godstransporter

När de rödgröna nyligen presenterade sin infrastrukturpolitik lovade de att bygga Norrbotniabanan. Denna kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå har ratats av alliansregeringen men är hett efterlängtad av det norrbottniska näringslivet.

I Norrbottens gruvor och skogar finns råvaror – malm och trä – som industrier i Sverige och Europa behöver för sin produktion. Fungerande godstransporter från Norrbotten är nödvändiga för att svenska och europeiska fabriker ska få sitt arbetsmaterial.

Frakten måste vara snabb, säker – och miljövänlig. Gröna transporter är äntligen en konkurrensfördel på världsmarknaden. Norrbotniabanan är viktig för att skapa ett framgångsrikt näringsliv i Sverige.

Miljöpartiet var drivande för att få med Norrbotniabanan i den rödgröna överenskommelsen om infrastrukturen. De ser behovet av modern räls-trafik i hela landet.

Så tar Miljöpartiet över den gröna och decentraliserande roll som Centerpartiet länge har haft.

En symbolisk seger

Medan Centerpartiet säljer sin själ och kommer överens med sina allianskamrater om att bygga nya kärnkraftverk i Sverige, är Miljöpartiet starkt kritiskt mot det finska kärnkraftverk som ska byggas vid Bottenviken. Bolaget Fennovoima väljer mellan två platser: Pyhäjoki strax söder om Uleåborg och Simo strax utanför Kemi. Simo ligger bara några få mil från Haparanda.

– Förutom riskerna för en kärnkraftsolycka medför normal drift av ett kärnkraftverk betydande radioaktiva utsläpp till luft och vatten som riskerar att påverka djurlivet och människors hälsa i området menligt, säger Annika Eriksson, ordförande för Miljöpartiet i Norrbotten.

Om EU-valet ska ses som en opinionsundersökning inför riksdagsvalet har de gröna chans att vinna framgång även i norr. Miljöpartiet fick drygt sju procent av de norrbottniska rösterna i EU-valet 2009, mot drygt fyra procent i riksdagsvalet 2006.

När Maria Wetterstrand vinner ren-racet på Jokkmokks marknad är det symboliskt. Längtan efter grön politik når utanför storstadsregionerna. Även Sveriges nordligaste län har drabbats av Wetterstrand-effekten.