Försvaret blir mer nordiskt
1 JUNI 2013. Försvarsberedningen
I går presenterade försvarsberedningen sin säkerhetspolitiska analys. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är i praktiken avhängda, men i övrigt var enigheten stor. Undantaget är frågan om Nato där Allan Widman (FP) solospelar och vill att Sverige söker medlemskap. Men Widman brukar hålla på så och det är förmodligen inget att bry sig om.
När försvarsberedningen inledde sitt arbete var enigheten ingen självklarhet, särskilt moderater och socialdemokrater stod mycket långt från varandra.
Moderaterna backar
Bakgrunden är att Moderaterna de senaste sju åren lämnat sin position som det försvarsvänliga partiet i svensk politik och dessutom hamnat i en allvarlig konflikt med ÖB och Försvarsmakten.
Socialdemokraterna har med stigande förvåning sett Moderaterna överta ungefär samma linje som Vänsterpartiet i viktiga frågor som synen på Ryssland. Nu verkar Moderaterna ha backat ett steg vilket är välkommet.
Att Socialdemokraterna och Moderaterna nu är överens är oerhört viktigt, Sverige är ett litet land och behöver en samsyn om försvars- och säkerhetspolitiken.
Närområdet i fokus
Inriktningen på rapporten är till stora delar bra även om analysen kan bli något urvattnad till följd av politisk kohandel. Beredningen slår fast att något militärt hot i form av en attack från Ryssland enbart mot Sverige inte existerar. Däremot kan Sverige bli indraget om något av våra grannländer skulle drabbas. Det är den ökade osäkerheten i närområdet som är problemet, inte något direkt invasionshot.
En viktig förändring i försvarsberedningens rapport är att den nationella dimensionen fått större genomslag. I stället för att utgå ifrån att Sverige försvaras i Afghanistan står det egna territoriet och vårt närområde i fokus.
Det innebär också att den nordiska och baltiska dimensionen blir viktigare. I dag finns ett omfattande övningssamarbete inom norden och Baltikum. I förlängningen av tankarna i rapporten ligger även ökat utbyte av information, samarbete kring incidentberedskap och möjligen på sikt gemensamma militära förband.
När det gäller Nato är inriktningen på fortsatt samverkan men utan medlemskap. Det är i grunden en klok linje, men försvarsberedningen öppnar för fler övningar med Nato även utanför traditionella ”fredsfrämjande scenarier”. Vad betyder detta? Vill man öva insatser som den i Libyen, eller vill man öva att försvara sig tillsammans? Det vore i så fall en mycket stor förändring. Djävulen finns i detaljerna och Sverige bör ha Natos försvarsplanering på armlängds avstånd.
Bättre än väntat
Nu börjar diskussionen om vilken ambitionsnivå politikerna vill se för försvaret. Mycket är ännu oklart, men försvarsberedningens första rapport var bättre än förväntat.