Det är vinsterna som hotar vården
”Ministrarna sitter fast i tandlösa utredningar”
Det senaste året har varit fyllt av rapporter om missförhållanden i den privata vården. Därför beslutade LO-kongressen i somras att välfärden ska drivas utan vinstintressen.
I går presenterade LO-ledningen hur det ska gå till.
Svenskt Näringslivs Urban Bäckström blev förstås rasande. ”Djupt beklagligt”, skrev han och hotade med att tusentals jobb kommer att försvinna.
Svar på människors oro
Nu är det ingen som förväntat sig att Bäckström skulle göra vågen. Han har gjort sig känd för att ta till brösttoner så snart någon ifrågasätter Caremas vinster.
LO:s förslag var säkert inte tänkt att göra Bäckström på gott humör. Snarare handlar det om att svara på vanliga människors oro för välfärden.
Det är en oro på goda grunder, som inte har stillats av vårdföretagens massiva lobbykampanj.
LO-förslaget innebär i korthet att offentligt finansierad välfärd normalt ska bedrivas med starka begränsningar av vinsten. LO väljer att kalla det för samhällsföretag.
Samtidigt ska det finnas undantag. Kommunalpolitiker som vill ska även i fortsättningen kunna lägga ut välfärdsuppdragen på vanliga, vinstmaximerande företag.
LO kräver också strikta nationella regler för till exempel bemanning. Att dra ner på kvaliteten ska aldrig bli ett sätt att öka vinsten.
Dessutom vill LO ge de lokala politikerna större ansvar för sina beslut. Upphandlingsreglerna och lagar som tvingar kommunerna att släppa in privata aktörer ska bort.
I praktiken är det antagligen kvalitetskraven och det lokala ansvaret som skulle få störst betydelse. Så många nya ”samhällsföretag” får vi antagligen inte se.
Ändå visar LO-förslagen ännu en gång att diskussionen om hur vårdbolagens vinster ska regleras nu definitivt borde kunna föras utan slagord. Det handlar inte om ett enkelt ja eller nej till vinster, utan om hur vi ska hantera resultatet av en bitvis naiv privatisering.
Regeringen är problemet
Förhoppningsvis är det precis så frågan kommer att diskuteras på den socialdemokratiska kongressen i april.
Fackförbundet Kommunal har lämnat konkreta förslag, liksom den socialdemokratiska ledningen, och nu kommer alltså en enig LO-ledning med sitt program.
Problemet är företagen, och regeringen.
Medan fackföreningsrörelsen och den politiska oppositionen lägger konkreta förslag sitter ministrarna fast i tandlösa utredningar och troskyldiga försök att få branschen att enas om en ”etisk kod”.
Regeringen har ansvar för problemen i dag. Att den vägrar ta det är ett riktigt problem, för välfärden och för det politiska systemets trovärdighet.