Ny medicin för sjukskrivningar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

11 AUGUSTI 2007. Sverige har världens längsta passiva sjukskrivningstider. Det ska bli slut på det nu. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har utarbetat nya riktlinjer för sjukskrivning som ska vägleda läkarna vid ett nittiotal diagnoser.

Det är ett förslag med risker, och möjligheter. Riktlinjerna ter sig drastiska när det sägs att utmattningssyndrom i normalfallet inte ska ge rätt till någon sjukskrivning. Det låter knappast som ett ”normalfall”. Om de nya riktlinjerna används som mall för alla ärenden kan resultaten bli närmast katastrofala för enskilda personer. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försäkrar dock att de inte är tänkta som mall utan som ett stöd för läkarna.

Många positiva

Långa sjukskrivningstider är inte den bästa medicinen, förklarar hon. Läkarförbundet, sjukgymnasterna, Försäkringskassan och andra experter är också positiva till förslagen.

Idén om riktlinjer och mallar för olika sjukdomstillstånd kommer från den tidigare socialförsäkringsutredningen och systemet finns i flera länder. Rätt tillämpat kan det skapa större likabehandling och rättssäkerhet för patienterna.

Men självklart måste varje enskild patient bedömas individuellt som det unika fall man är.

Rätten till sjukskrivning och ersättning i Sverige bygger inte på hur sjuk man är, utan i vilken grad ens arbetsförmåga är nedsatt. Det krävs 25 procents nedsättning för rätt till sjukersättning.

Svårt att mäta

Många sjukdomar är svåra att fastställa objektivt med medicinska mätmetoder. Det har lett till att patienter med samma sjukdomssymptom bedöms olika. Det är dessa olika bedömningar av sjukdom och arbets­oförmåga hos läkare och försäkringskassa som regeringen, även den förra s-regeringen, vill komma till rätta med.

Långa perioder av passiv sjukskrivning är av ondo. Patienten blir övergiven, osäker om sin arbetsförmåga, upplever sjukskrivning som tryggheten och tröskeln till arbete blir allt högre.

Kräver ny rehabilitering

Riskerna med de nya riktlinjerna är dock uppenbara. Många människor kan komma i kläm, inte få den vilotid, det stöd och den hjälp de behöver.

Läkarkåren har ofta inte kunskap att bedöma kraven i det specifika arbete patienten har. Möjligheterna till adekvat rehabilitering är små, usla eller obefintliga. Det krävs mycket pengar och en ny organisation för rehabilitering om förkortade sjukskrivningstider ska bli till hjälp för patienterna.

Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar och företagshälsovård bli obligatorisk.

De sjuka ska inte misstänkliggöras, kontrolleras och jagas tillbaka till jobbet, lika lite som de får nonchaleras och förpassas till livslång passivitet i förtidspension. Det är arbetslivet som måste anpassas till människorna, och hinder röjas också för dem som inte längre är högpresterande. LA