65-åriga Madonna gör ”snuskandet” politiskt
Fortsätter att tänja på gränser och åka på stryk
Inför Madonna-konserten i lördags talades det om den förhöjda terrorhotnivån mot Sverige. Utanför Tele2 Arena i Stockholm blir köerna långa. Allas väskor söks noga igenom. Jag tittar mig omkring och ser knappt någon yngre än 40. Mitt sällskap berättar att taxichauffören i 25-årsåldern, som skjutsat henne till arenan, hade frågat vem Madonna är.
Det är bara att konstatera att både man själv och musiken man växt upp med har åldrats. Madonna fyllde 65 i augusti, men några tankar på att bli pensionär verkar hon inte ha riktigt än. Även om ”The Celebration tour” känns som ett slags farväl till hennes trogna publik.
Två timmar efter utsatt tid kommer en svart dragqueen i krinolinkjolar och introducerar ”The queen of pop”, popmusikens drottning.
Madonna har i över fyra decennier tänjt på normer och gränser för ett mer tolerant och inkluderande samhälle. Det har handlat om ras, religion, sexuell läggning och könsroller. Hon har alltid gått i första ledet, tagit otroligt med stryk och tvingat fram förändring.
I en inspelning som spelas upp på arenan hörs hennes röst säga att det mest utmanande hon gjort i sin karriär är att ”stick around”, hänga sig kvar.
De flesta av hennes kvinnliga generationskamrater har dragit sig tillbaka, tystnat. Madonna bjuder istället på en konsert som i princip saknar döda stunder. Visst är hon stelare i rörelserna än förr, men så sent som i somras låg hon allvarligt sjuk i en bakterieinfektion. Nu verkar hon återuppstånden.
Aftonbladets musikkritiker Håkan Steen hyllade konserten efteråt. Han beskrev hur hon mellan de många spektakulära numren också hann ”snuska sig” med ett gäng boxare och att hon blev ”smekt över hela kroppen på en sammetsbädd av en dansare klädd i den ikoniska strutbehån”.
För Madonna har ”snuskandet” alltid handlat om politik.
Just nu säljs originalbilder från Madonnas utmanande fotobok ”SEX” för hundratusentals kronor på auktionshuset Christies. När boken kom 1992 väckte den starka reaktioner, bland annat uppmanade Vatikanstaten till bojkott.
Madonnas syfte var att frigöra människor från skuld och skam kring sex och sexualitet. Betydelsen av att världens största artist gjorde ett sådant ställningstagande mitt i den brinnande AIDS-epidemin var enorm.
Den kraftfulla balladen ”Live to tell” från 1986 är konsertens stora klimax. På stora skärmar över scenen visas svartvita bilder på kända och okända personer som alla föll offer för AIDS under 1980–90-talen.
I låten sjunger Madonna att hon vill leva länge nog för att kunna berätta sin historia som bränner inom henne. Orden och bilderna gör budskapet tydligt.
Madonna behövs fortfarande för att ge röst åt de som av olika anledningar har tystnat längs vägen hit.
—