Nej högerstollar - stål är ingen grön konspiration
Industrin behöver ingen politisk handbroms
Det är drygt tre år sedan jag skjutsades runt på SSAB:s stålverk i Luleå. Den väldiga masugnen, hettan i gjuteriet och det glödande koksverket. En fascinerande värld, men det var inte därför jag åkt till Norrbotten. Jag var där för att prata om framtiden.
På en del av området pågick bygget av en försöksanläggning som var tänkt att förändra själva kemin i produktionen av stål. Hybrit, som projektet heter, drevs av SSAB tillsammans med LKAB och Vattenfall.
Det första gröna stålet från Luleå levererades i november 2021. Nästa steg är redan påbörjat. En pilotanläggning för produktion av 1,3 miljoner ton fossilfri järnsvamp ska vara färdig i Gällivare 2026.
Samtidigt bygger företaget H2 Green Steel ett stålverk i Boden.
Det är industrihistoria. När tekniken är utbyggd kommer utsläppsminskningen att motsvara den koldioxid Sverige släpper ut idag.
Nu vill bland andra det moderata ungdomsförbundets ordförande, Douglas Thor, dra i handbromsen. Satsningen på fossilfritt stål måste "genomlysas" och alla planer på att visa upp industrins expansion i norr under Sveriges ordförandeskap i EU ska bums ställas in.
Thor vill att regeringen istället visar hotellföretag, gruvor eller snusfabriker i Småland.
Vi vet ju inte om det fossilfria stålet blir lönsamt, eller om elen kommer att räcka, resonerar de unga moderaterna. Tydligen tror man inte att ledningen för företagen bakom Hybrit eller investerarna i Boden har funderat på de frågorna.
Kavat är kanske rätt ord.
Ungmoderaternas idéer har varit i säck innan de kom i påse
Ungmoderaternas idéer har varit i säck innan de kom i påse. Svenska Dagbladets ledarsida har avfärdat projektet som politik. Dagens Industri oroar sig för statsstöd, i hela EU och USA. De mer obskyra utbrotten från olika högerdebattörer kan vi strunta i.
Hur blev det så här? När började svensk höger utveckla sitt motstånd mot industri? Och vem fick för sig att storföretag ingår i en socialdemokratisk (eller miljöpartistisk) konspiration?
Det innebär utmaningar att ersätta en tusen år gammal teknik. Att använda vätgas för att reducera syre ur järnmalm kräver massvis av el. Den måste produceras, och distribueras. Och ska produktionen bli lönsam måste handeln med utsläppsrätter fortsätta och utvidgas.
Dessutom har vi ju frågan om kompetensförsörjning och samhällsbyggnad.
Men vad är alternativet? Att bygga ett nytt koksverk i hamnen i Luleå? Att fortsätta skeppa australiensiskt kol till Norrbotten? Att investera i en teknik som står för en tiondel av Sveriges koldioxidutsläpp, trots att de svenska stålverken tillhör världens renaste?
Tänker sig de unga moderaterna att vi kan sluta använda stål, eller att den svenska ekonomin ska luta sig mot snusproduktion i Småland?
Sverige behöver en grön stålindustri i Norrbotten. Men viktigare är kanske att världen behöver stål som inte produceras till priset av jättelika utsläpp. Den politiska uppgiften är att lösa problemen, inte att dra i handbromsen.