Efter Miliband måste vänstern tänka nytt

Ed Miliband avgick som partiledare för Labour efter valresultatet i Storbritannien.

LONDON. Veckan efter Labours valförlust skiner solen i London och David Cameron rullar triumfatoriskt ut antiterrorlagar som inskränker yttrande- och mötesfriheten. Tidigare stoppade Liberaldemokraterna sådana förslag, men efter deras kollaps i valet kan Cameron svinga fritt. De närmaste fem åren väntas massiva nedskärningar i välfärden och senast 2017 en folkomröstning om EU.

Nej, det är inte högkonjunktur för vare sig socialdemokrati eller liberalism i Europa just nu.

Bland Laboursupporters hänger chocken tung i luften. Vad var det som hände?

Än så länge finns inga svar, mest frågor.

Klart är att partiledaren Ed Miliband förlorade valet på tre fronter.

Till vänster i Skottland, där nationalistpartiet SNP vann. Till höger i England där medelklassväljare valde torypartiet. Och till nationalisterna i UKIP lite överallt.

Unga människor röstade vänster. Men att vänta en eller två generationer på en ny majoritet går inte.

Så åt vilket håll ska Labour gå nu?

Både den tidigare premiärministern Tony Blair och Eds storebror, den tidigare partiledarkandidaten David Miliband lät sig snabbt intervjuas. Labour låg för långt åt vänster, är deras svar.

Men så enkelt är det inte riktigt. Blairs mittenpolitik vann visserligen val, men urholkade också stödet för Labour bland traditionella väljargrupper. Som nu valt SNP, UKIP eller slutat rösta helt. Och politiken gjorde inte tillräckligt för att överbrygga de ekonomiska och sociala klyftor som nu är så förtvivlat svåra att överbrygga.

Frågeställningen är inte unik för Storbritannien. Socialdemokratiska partier runt om i Europa brottas med samma dilemma. Hur fångar man samtidigt upp väljare som vill se reformer för ökad jämlikhet, den urbana medelklassen som inte vill se skattehöjningar och den allt större grupp som lockas av nationalistiska partiers lockrop?

För socialdemokratiska partier räcker det inte längre att vinna marginalväljaren som vacklar mellan blocken. Ekvationen är mycket svårare än så.

Kanske är en lärdom från det brittiska valet och utvecklingen i Sverige att kampen om väljarna inte bara handlar om ekonomi. Kanske måste nationalistiska partier också mötas på en helt annan front, med en alternativ och framåtblickande berättelse om identitet och gemenskap.

Det är ekonomin, dummer, twittrade Carl Bildt efter Camerons valvinst.

Det stämmer bara till hälften. Det är det som gör det så svårt.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

Följ ämnen i artikeln