Kärnkraft kostar jobb och pengar
Kärnkraften har blivit en radioaktiv black om foten för Socialdemokraternas Stefan Löfven.
Med sin nye partiordförande kan Socialdemokraterna inte längre beskyllas för att vara ett bidragsparti som avskyr folk som jobbar. I stället har journalister och motståndare siktat in sig på reaktorfrågorna. Och det med viss framgång.
Att Löfven som IF Metall-ordförande var en vän av kärnkraft och som S-ordförande ska vara en kärnkraftsmotståndare är ju rätt svårsålt. Hans sätt att slinka ur det är att bjuda in till ”förutsättningslösa” och blocköverskridande samtal om energibehovet.
Men förmodligen vet Löfven att han aldrig kommer bli inbjuden till några sådana samtal.
Fredrik Reinfeldt vågar aldrig riskera dagens överenskommelse i en osäker förhandling med Stefan Löfven. Han värnar sin regeringskoalition för mycket.
Så i stället borde Löfven säga som det är: att det inte finns några förutsättningslösa samtal om elproduktionen.
I början av maj stängde Japan sin sista kärnkraftsreaktor. När Fukushima exploderade 2011 blev plötsligt priset för elproduktion dödligt högt. Nu visar Japan, världens tredje största ekonomi, att man aldrig tänker betala det priset igen.
Även i Tyskland avvecklar man och där är det de tyska metallarbetarna i fackförbundet IG Metall som drivit frågan. De har sett att kärnkraften står i vägen för nya och innovativa lösningar. Nu snabbas utvecklingen av ny teknik inom förnyelsebar energi och energibesparingar på. Där ser metallarbetarna nya och bättre jobb växa fram.
Så skulle Stefan Löfven kunna angripa frågan. Om inte svensk energipolitik moderniseras kommer inte heller näringspolitiken vidare.
En ny kärnkraftsdebatt fördröjer bara investeringar i ny teknik och innebär fler missade jobbchanser. Satsningar på grön energi i dag ger exportframgångar och jobb i morgon. Sverige ska leda den utvecklingen.
Det kan inte ske förutsättningslöst.