Finns det bot mot växande klyftor?
Sverige blir allt mer ojämlikt. Utvecklingen har pågått sedan 1970-talet och ser inte ut att vara på väg att förändras.
Sverige blir allt mer ojämlikt. Löneskillnaderna ökar och förmögenheterna samlas hos en liten del av befolkningen, det visar en rapport från Swedbank som presenterades på ett seminarium i Visby i går. Utvecklingen har pågått sedan 1970-talet och ser inte ut att vara på väg att förändras.
Den främsta orsaken till de ökande klyftorna är att höginkomsttagarna drar i från. Sedan mitten av 1970-talet har den rikaste procentandelen av befolkningen ökat sin andel av de totala inkomsterna från tre till åtta procent. Oavsett om Sverige har haft moderatledda eller socialdemokratiska regeringar, oavsett låg- eller högkonjunktur, har klyftorna fortsatt att växa. Resultaten i Swedbanks undersökning ligger i linje med flera andra undersökningar, till exempel den Låginkomstutredning som Arbetarrörelsens ekonomiska råd nyligen publicerade första delen av.
Klyftorna har växt samtidigt som frågan om resursfördelning alltid varit central i svensk politik. Betyder det att politiken har misslyckats? Svaret blir förstås olika beroende på vilka krav på ekonomisk rättvisa man har. Den som tycker att ökade inkomstskillnader är acceptabelt lutar sig ofta mot antagandet att människor i låglöneyrken senare kommer att avancera till bättre betalda jobb. Den som inte är kapabel att lyfta sig ur fattigdomen, social rörlighet kallas det ibland, får skylla sig själv.
Swedbanks prognoschef Cecilia Hermansson menar att det är dags att Sverige inför ett fattigdomsindex. Om det fanns ett tydligare mått på fattigdom och inkomstskillnader skulle frågan om ekonomisk orättvisa oftare hamna på den politiska dagordningen och kanske skulle den ekonomiska politiken kunna utformas bättre.
På det seminarium där Swedbanks rapport presenterades, anordnat av tidningen Fokus, medverkade moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg. De ställdes båda inför tuffa siffror från opinionsinstitutet Synovate. Allt fler väljare uppfattar moderaterna som ett parti som står på de välbeställdas sida. Allt färre uppfattar socialdemokraterna som ett parti som står på de svagas sida.
Sven-Erik Österberg uttryckte viss attraktion till idén om ett fattigdomsindex. Per Schlingmann ser fler lågavlönade serviceyrken som svaret på hur klyftorna ska minska. Moderaternas ambitioner sammanfattas väl i regeringens budgetproposition: ”Fördelningspolitiken avser att åstadkomma en fördelning som i något avseende betraktas som mer rättvis än den skulle ha blivit utan politiska ingripanden”.
Sverige går nu mot en period av lägre tillväxt och högre inflation. Det kommer framför allt att drabba de med små inkomster och det kan göra det svårare att få gehör för kraven på förändrade lönerelationer. För socialdemokraterna gäller att skruva upp ambitionerna och inte förminska kravet på rättvisa till politik enbart för social rörlighet.