En fantastisk palett i rött, gult och grönt

Jag tror att det stora hotet är ett annat, som jakten delar med många andra samhällssektorer

Den som försöker tala om jaktens betydelse löper alltid risken att framställa landsbygden som en karikatyr av sig själv. Fåordiga män som samlas i morgondimman, utomstående som betraktas med misstänksamhet.

Filmen ”Jägarna”, kort sagt. Det är verkligen inte en bild jag vill sprida när älgjakten i dag startar i södra Sverige.

I morse träffades älgjägarna för att lotta årets första såt. Några förtjänar kanske att ­beskrivas som machotyper, men de allra flesta är vanliga kvinnor och män. Och den här morgonen är speciell. Det ­varma vädret och torkan har skapat en fantastisk palett av rött, gult och grönt.

Månader av förberedelser på skjutbanan, i röjningen av passen eller träningen av hundarna ska få sitt resultat. Jaktlaget ska lägga nya historier till de som alltid berättas.

Ingen kan förneka att älgjakten, vid sidan av fyllda frysboxar, också skapar socialt kapital. Om det sedan är av det slag som öppnar dörrar mot världen, eller den sort som tvärtom sluter gruppen i sig själv, kan nog variera.

I dag är dock inte jakten bara en milstolpe för ­tusentals jägare och deras omgivning. Den har dessutom blivit en het politisk potatis. Så pass att en statlig utredare – ­Håkan Larsson – för bara en dryg vecka ­sedan vågade föreslå att ansvaret för jakt­en flyttas från ­Naturvårdsverket till en helt ny viltmyndighet.

Enligt utredaren är Naturvårdsverket alldeles för intresserad av att ”bevara” ­viltet, och resultatet blir ­sönderbetade skogar, rovdjursslagna renar, uppbökade åkrar och sälskador på fisknäten.

I bakgrunden finns förstås den infekterade frågan om ­vargen.

Håkan Larsson hoppas att den nya myndigheten ska ge ­utrymme för en ”nystart”.

Det är nog optimistiskt i överkant. Jägarorganisationerna är försiktigt positiva, naturvårdsorganisationerna negativa och Naturvårdsverkets chef rasande. De klassiska konflikterna mellan olika intressen lär inte försvinna för att ansvaret ­flyttas till en ny myndighet.

Jag tror dessutom att det ­stora hotet är ett annat, som ­jakten delar med många ­andra samhällssektorer.

Regeringens flathet, en oförsonlig samtalston och EU:s ­regelverk har gjort att flera i grunden poli­tiska jaktfrågor har fått avgöras i domstol.

Och vad man än tycker om ­resultatet bidrar det varken till ett större ansvarstagande från intresseorganisationerna eller till ett bättre debattklimat.

När domstolarna tar över som arena för att ­avgöra viktiga samhällsfrågor finns risken att uppgörelser och debatten ersättas av formalism och kompromisslöshet.

Det är sällan bra, varken för samhället eller för sakfrågorna.

Och det gäller som sagt inte bara jakten ­eller förvaltningen av viltet.

Följ ämnen i artikeln