Fucking Åmål – i verkligheten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Framtiden för dammsugartillverkaren Nilfisk i Åmål handlar om 160 industriarbeten i en kommun med knappt 13Ì´0;000 invånare. Men kanske handlar det lika mycket om en multinationell koncerns ansvar och respekt för sina anställda.

– De flesta här på orten har ju faktiskt arbetat här, säger Kurt Johansson som är ordföranden för verkstadsklubben.

Själv har han varit anställd i 46 år.

I november förra året meddelade de danska ägarna att produktionen i Åmål ska stängas och flyttas till Ungern. Kvar i Dalsland blir laboratorium och utvecklingsavdelning.

– Koncernchefen har inte ens kommit hit, säger Johansson.

Företagets kalkyler talar om en vinst på 10 miljoner euro på tre år. En rund och bra summa.

På Nilfisks hemsida kan man läsa att företaget ”tror att ett lönsamt förhållande grundas på öppen dialog”.

Det vänder sig till kunderna. När det gäller anställda och samhälle är det sämre med öppenheten.

Facket i Åmål har haft hjälp av en löntagarkonsult för att granska företagets siffror. Deras rapport är sekretessbelagd av Nilfisk.

Kanske beror det på slutsatsen.

Löntagarkonsulterna menar att Nilfisk inte kommer att tjäna ett öre de fem första åren. Risken är i stället stor att det uppstår problem, inte minst i samverkan mellan utvecklingsavdelningen och tillverkningen.

I dag kan idéer från utvecklingsavdelningen genast prövas på verkstadsgolvet. Förbättringar kan omedelbart sättas i produktion.

– De säger att konsulternas rapport är för konservativ, säger Kurt Johansson.

Under förhandlingarna har det lokala facket lagt fram en plan som med ganska små investeringar skulle kunna öka produktiviteten med mellan 20 och 30 procent.

Intresset från koncernen och företagsledningen har dock varit svalt.

Nu är de lokala förhandlingarna avslutade. Företagets planer ligger fast. Halva arbetsstyrkan kommer att få gå i höst, den andra om ytterligare ett år.

– Just nu går produktionen inte så bra, folk orkar helt enkelt inte, säger Johansson.

Fabriken ska bort, punkt slut. Uppmaningar att ta socialt ansvar eller varningar för riskerna viftas bort eller beskrivs som ”utmaningar”.

Ett nära samarbete mellan utvecklingsavdelningen och produktionen, investeringar för att ytterligare pressa upp produktiviteten i hårt automatiserad produktion och flexibla lösningar.

Det skulle kunna vara hämtat ur den beskrivning experterna på industriell organisation brukar skriva ut för Sverige. Så kan, brukar det heta, industriproduktion i ett högkostnadsland konkurrera.

Precis det den hemligstämplade konsultrapporten kommit fram till. Ändå hjälper det inte.

För dagen är det expansion i låglöneländer som gäller. Varför skulle då direktörerna på Nilfisk vara sämre än sina kolleger på Electrolux eller Ericsson?

Att planerna bygger på glädjekalkyler eller att anställda som i årtionden arbetat på företaget får gå spelar ingen roll.

Ingvar Persson