Valet bör handla om att folk dör i vårdköer
Det är brist på vårdplatser i hela landet. I Stockholm är BB-platserna slut sen länge och Moderaterna har byggt ett sjukhus där konsulter, ibland kompisar med de moderata politikerna, tar ut mångmiljonarvoden medan folk dör i operationsköer. Det är en story som har allt: klassperspektiv, korruption, fruktansvärda effekter av nyliberal ideologi.
Den politiska spelplanen är ”auktoritär”, sa socialdemokraternas valgeneral John Zanchi. Därför går S till val på brott och straff. Samt mer pengar till välfärden, det är också trygghet.
Det är sant, förstås. Vilka frågor som är viktigast för väljarna är centralt i en valrörelse. Och när grov kriminalitet får fäste så måste politiken agera.
Men att svara på samhällsproblem och att göra dem till det viktigaste i sin valrörelse är inte samma sak. Det enkla svaret på varför det är brott och straff och inte sjukvård och korruption som står i centrum är att M och S vill ta tillbaka väljare från Sverigedemokraterna.
Men den auktoritära spelplanen kan också sättas in i ett större perspektiv.
Historiens pendelrörelser
Socialdemokratin som politisk kraft formades under efterkrigstiden. Den kom som en reaktion på högerns misslyckade krispolitik som lett Europa till massarbetslöshet och krig. Med full sysselsättning skulle demokratin vaccineras mot såväl kommunism som fascism.
Förändring kommer i pendelrörelser. På 80-talet blev nyliberalismen i sin tur ett svar på det som uppfattades som viktigast då: byråkratisering och inflationskriser. Individen sattes i centrum, avregleringar och fritt flödande kapital skulle lyfta alla båtar.
I stället fick vi en explosion av ojämlikhet, en allt större skillnad mellan superrika och resten.
Nu ser vi en annan våg, som slår tillbaka mot marknadsfundamentalismen. Dödsstöten kom redan med finanskrisen för tio år sedan. Men tid flyter och formar sig segt och långsamt som stelnande knäcksmet.
Åren efter krisen var vänstern upptagen av att säga: vad var det vi sa. Marknader sköter sig inte själva, fattiga får det inte automatiskt bättre när de rika skor sig.
Svaret kommer inte från vänster
Och så är det ju. Men ändå kom inte valframgångarna. I stället har europeisk socialdemokrati på många ställen utraderats just i en tid när deras idéer kan sägas ha vunnit. Tror du mig inte, så lyssna bara på OECD eller valfri ekonom i mittfåran. Till och med Davosmännen har insett att jämlikhet inte är något hinder för tillväxt.
Men det där verkar inte spela någon roll längre. Den reaktion vi ser nu kommer inte från vänster. Den kommer som en konservativ, ofta nationalistisk våg. Varför?
Jag träffade den brittiske författaren George Monbiot i Oxford i veckan. Han är något så ovanligt som en försiktigt hoppfull vänstervisionär. Han har ägnat mycket av sitt liv åt klimatfrågan, men i hans senaste bok ”Out of the Wreckage” är hans utgångspunkt en annan: det faktum att allt fler människor ofrivilligt lever sitt liv utan nära relationer till andra.
Denna epidemi av ensamhet är delvis ett resultat av vårt ekonomiska system. Men när vi talar om den så kommer vi in i politiken från en annan ände, sade Monbiot.
Det är lätt att skjuta ner delar av Monbiots resonemang, men jag tror att han är något på spåren.
Vårt ekonomiska system skapar exploderande ojämlikhet, men får också andra effekter som påverkar relationer, känslor och identitet.
Jag tänkte på Monbiot när valplanerna presenterades.
Mycket bra S-politik
Faktum är att socialdemokraterna genomför mycket bra politik just nu. Barnbidrag höjs, det kommer mer pengar till både välfärd och poliser.
Men samtidigt rår man inte på de ökande klyftorna. Så där står vi. Med ett ekonomiskt projekt som gör mycket men inte räcker till, mot en auktoritär våg som har svar på andra frågor.
När vänstermänniskor, sådana som jag, vill ha en ökad konflikt mellan höger och vänster handlar det inte bara om ekonomi. Det är en insikt om att resurser och makt skapar kultur. Målet är något annat: frihet, gemenskap, ett gott liv, mindre ensamhet. Det pratar vi däremot inte så mycket om. Det borde vi kanske.
Det går inte att kliva ner i samma flod två gånger, samma politiska program som fungerade förr gör det inte nu. Och när socialdemokratin inte har något nytt att komma med så fyller någon annan denna våg med innehåll.
Sjukvården är viktigast
Ska man tolka S valplan snällt så är den ett bevis på att partiet har förstått att ordning och reda i ekonomin inte räcker som politiskt projekt. Ska man tolka det elakt så är det ett bevis för att man har gett upp idén om en egen berättelse.
Jag föreslår inte att sossarna ska gå till val på ett krig mot ensamheten. Nu är det valrörelse och därmed krig.
Däremot undrar jag en annan sak.
Faktum är att varken brott och straff eller invandring är högst på agendan hos väljarna. För trots flyktingkris, gängkrig och åratal av svartmålande SD-propaganda anser de svenska väljarna att just sjukvården är valets viktigaste fråga.
Hade man inte legat sig platt på den där auktoritära spelplanen hade man kunnat bygga en valrörelse kring det.