Många besserwissrar i debatten om skolan
19 FEBRUARI 2014. Krisen i skolan
Skolan har varit en gigantisk experimentverkstad de senaste decennierna. Det hade varit smakfullt om flera partier kunde erkänna att de har gjort allvarliga felbedömningar.
Sveriges urusla resultat i den senaste Pisa-undersökningen låg bakom en stor öppen utfrågning om skolan i riksdagen i går. För den som lyssnade var det uppenbart att det inte finns en standardmedicin för att lösa alla problem. Tvärtom krävs många olika åtgärder.
Oförenligt med privata förskolor
Skolan är en fråga som de flesta väljare vet något om. Vi har gått i skolan. Vi har barn som går i skolan. Utbildning är inte kärnfysik.
De flesta medborgare inser, precis som experterna, att det finns många orsaker till problemen. Lärarstatus, klasstorlek, segregering, friskolor, bristande ordning i klassrummet, attityder hos föräldrar och elever.
Samtidigt som väljarna har blivit allt kunnigare och bättre utbildade har skoldebatten gått i motsatt riktning.
Folkpartiet pratar om ett förstatligande. Hittills har ingen förklarat vad det innebär. Jan Björklund drömmer sig tillbaka till en tid då lärare var statligt anställda, titulerades adjunkt Persson och hade tweedkostym. Men hur förstatligandet ska kombineras med privata friskolor är helt obegripligt.
Har fullt upp med att skylla på S
När Moderaterna på bästa sändningstid får chansen att debattera skolan lägger de all kraft på att utmåla Socialdemokraterna som ett bidragsparti. I stället för att berätta hur vi hamnat i den här krisen och hur vi ska ta oss härifrån.
Socialdemokraterna vill ha mindre klasser. Ett populärt förslag hos väljarna. Men själva idén med friskolor var att de fritt skulle få lägga upp undervisningen. De dåliga skolorna skulle väljas bort av aktiva föräldrar. Hur en socialdemokratiskt ledd regering ska krympa klasserna vet vi ännu inget om.
Dessutom saknas utbildade lärare. Fler måste lockas till lärarutbildningen och tillbaka till yrket om reformen ska fungera.
Behöver visa större ödmjukhet
Miljöpartiet vill ge lärarna högre lön. En dyr reform. Men det största problemet är att många andra – barnmorskor, brandmän, sjuksköterskor och poliser – också vill ha det. Politiskt dikterade löneökningar för en grupp riskerar leda till kaos i kommande avtalsrörelser.
Det hade varit bättre om politikerna visade en större ödmjukhet inför skolans problem. Just nu behöver vi inte ett självsäkert trumpetande av att de sitter inne på den enda sanna lösningen.
Den svenska skolan har hamnat mitt i ett partipolitiskt inferno. Skolan skulle må bättre av stabila politiska lösningar, inte ett partipolitiskt taktiserande.