Victoria har valt sin man – nu vill vi välja henne

På tisdagen blev det klart att Daniel Westling från Ockelbo får prinsessan och en tjugosjundedel av kungariket. Westling blir hertig av Västergötland, ett landskap vilket som bekant uppgår till 16?676 kvadratkilometer – och med tanke på att rikets totala areal uppgår till 449? 964 kvadratkilometer, ger detta Westling drygt 3,7 procent.

Hur som helst: han får prinsessan.

För att få ingå förlovning med sin pojkvän sedan sju år tillbaka var kronprinsessan tvungen att inhämta tillstånd från regeringen. Statsministern hade, om han nu verkligen ville vara säker på att förlora nästa val, kunnat säga nej. Det gjorde han inte. I stället uttryckte han ”en stor glädje över att kärleken segrat”.

Och det är bara att hålla med. Det paradoxala är förstås att det som kärleken segrat över är monarkin.

Själva den politiska funktionen av kungahuset är en särskildhet som ligger i generna. Blodsmystiken är hela poängen. Historiskt har det handlat om att det blå blodet ansågs mer lämpligt att styra riket. Men i dag styr kungen inte riket (så förtjust som han är i bilar skulle han ha förstatligat både Volvo och Saab flera gånger om). Kungen får i stället helt enkelt väldigt bra betalt för att inte styra, det är så att säga riket som styr kungen.

Så ohotade känner vi oss

Kungamaktens enda legitimitet kommer i dag ur att den genom sin blodsmystik blir en trofé över demokratins stora seger. Bernadottarna är något utöver en vanlig kändisfamilj enbart för att de via sitt blod är direkt kopplade till en mörk svensk historia som vi nu har lämnat. Victorias förfäder förtryckte oss, själv är hon en ofarlig, om än dyr, ambassadör/turistattraktion och vi gillar henne.

Vi vill henne alla väl. Vi ser bilder av förlovningen på tv och vi blir lite rörda. Vi är -glada att hon äntligen får sin Daniel och hoppas att de – som det ju heter i dessa sammanhang – lever lyckliga i alla -sina dagar. Så ohotade känner vi oss av en institution som för inte så länge sedan förkroppsligade det totala förtrycket i det här landet.

Enda anledningen till att Victoria är prinsessa är att Karl XIV Johan en gång blev kung av Sverige och han försökte på sin tid förbjuda denna tidning med sådan iver att Aftonbladet tvingades byta namn 26 gånger.

När kungafamiljen, som i dag, saknar reell politisk makt är den i någon mån en symbol för demokratin genom att vara just odemokratisk.- En symbol för att det odemokratiska finns, men att det är maktlöst, besegrat. Frågan är hur länge till kungafamiljen, i den bemärkelsen, är meningsfull. Det går inte att modernisera en institution vars enda poäng är att den är omodern och kronprinsessans kärlek till Daniel är i högsta grad modern.

Victoria – ny statschef?

Victoria följer sitt hjärta. Hon gifter sig med Daniel från Ockelbo. Inte någon prins från Saudiarabien för att Sverige måste öka exporten av järnmalm. Traditionellt har ju kungliga förlovningar varit en förlängning av utrikespolitiken. Det har rent av varit själva syftet med kungliga förlovningar. Och så kan vi förstås inte ha det i ett modernt samhälle! Om det är alla eniga. Är det då inte snart dags för nästa steg? Att vi inför republik och Victoria ställer upp i valet till ny statschef?

Demokratins tur

En statschef som genom att vara demokratiskt vald skulle ge en mer rättvis bild av Sverige i världen. Och att Victoria med sin familjehistoria ställde upp i ett sådant val skulle vara den slutgiltiga symbolen för demokratins och yttrandefrihens seger över envälde och tyranni.

I går segrade kärleken.

I morgon borde demokratin stå på tur.

Följ ämnen i artikeln