Socialdemokratins själ finns i byggkranarna
I Stockholm har Stefan Löfven just kallat till presskonferens för att ge den miljöpartistiska bostadsministern sparken. Själv står jag på Västra Vintergatan i Örebro och tittar på Stjärnhusen.
I skarven mellan 40- och 50-tal utgjorde bostadsområdet Rosta samhällsbyggets spjutspets.
Tvårumslägenheterna är inte längre drömmen för en barnfamilj, men de kulturminnesskyddade husen är välhållna och neonskyltarna i det lilla centrumet väldigt trendiga.
I Örebro förknippas Stjärnhusen med stadens starke man, socialdemokraten Harald Aronsson. Från slutet av 40-talet till början av 70-talet ledde han partiet och kommunen med något många beskriver som en järnhand.
Då byggdes det moderna Örebro, och det moderna Sverige.
Senare sitter jag i Björn Sundins pyttelilla rum på Rådhuset vid Stortorget. Han är kommunalråd med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor. På sätt och vis Harald Aronssons arvtagare.
Jag lärde känna honom för över 30 år sedan, i Karlskogas lokala SSU-klubb.
Björn Sundin rörde upp lite damm när han på DN Debatt deklarerade att Örebro kunde hjälpa Stockholm att få ordning på planprocessen. En smula kaxigt kanske, men Sundin tycks kunna backa upp sina karska ord.
Representanter för byggbranschen beskriver uppskattande Örebros planering och marktilldelning som ”pragmatisk”. Och det byggs i Örebro. Nyligen stod 30 byggherrar i kö när fyra attraktiva tomter skulle fördelas.
Problemet är att många av dem som verkligen skulle behöva en bostad inte har råd att bo i det som byggs.
– Det är faktiskt segregationen jag är mest orolig för, säger Sundin.
I Örebro använder kommunen de redskap som finns för att skapa bostadsmiljöer där olika grupper möts.
Det handlar om planprocesserna och markanvändningen. Staden har fortsatt att köpa mark för att kunna styra och snabba på byggandet.
Dessutom finns bostadsbolaget Öbo, Harald Aronssons skapelse, även om allmännyttan i dag i sann EU-anda ska vara ”affärsmässig”.
– Det går att tänja lite på gränserna, men inte mycket, säger Sundin.
Björn Sundin skulle förstås vilja ha fler verktyg. Ett system för att garantera att nya lägenheterna kan hyras för ett rimligt pris står på önskelistan. En modern kommunal förköpsrätt av mark också.
Men mest gäller det att lösa problem, så att husen kan byggas och människor få någonstans att bo.
En mycket socialdemokratisk inställning och jag kan inte låta bli att tänka på min kollega Olle Svennings fantastiska lilla bok om sin far, bostadspolitikern Erik Svenning.
Kanske är det varken ATP, rätten till en barnomsorgsplats eller Anders Sundströms rykande fabriksskorstenar som bäst fångar kärnan i det socialdemokratiska samhällsbygget. Kärnan kanske är byggkranar, och en kommunalpolitiker som vill bygga bostäder och livsmiljöer?
Och i så fall, vad tänkte Stefan Löfven när han lämnade över bostadsfrågan till Miljöpartiet?
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.