Inte en tomte på Medborgarplatsen
Det blåser alltid på Medborgarplatsen. Jag tror att den helt enkelt är för stor, vindarna får för mycket utrymme. Man kan se hur de stackars stockholmarna kryssar fram över platsen i mörkret och motvinden, på väg mot apoteket eller biblioteket.
Det här är centrum för 115 000 invånare på Södermalm i Stockholm. På sommaren är Medborgarplatsen en enda stor uteservering, var som helst kan en törstig få sig ett glas. Nu i december är det bara blåsten kvar och någon måste ha förstått att det inte går att korsa Medborgarplatsen vintertid.
Det ligger nämligen ett systembolag i varje ände. På ena sidan torget finns en vinbutik med ett exklusivare sortiment. Josef står på andra sidan, utanför det bolag som för de enklare sorterna. Han säljer Situation Stockholm, tidningen för de hemlösa.
Vad han tycker om julen?
–?Nja, jag har då aldrig sett någon tomte, säger han. Möjligtvis några nissar då.
Han säger att han har sin lilla låda hos Stadsmissionen. Det är där han sover.
–?Vi ska vara glada, vi fattiga, om vi får ha en fot nere på marken.
Finanskrisen, bilkrisen och jobbkrisen påverkar inte de som lever i det verkliga utanförskapet. Stockholm har runt 4 000 hemlösa. 400 av dem bor på gatan eller på olika härbärgen. Många av dem finns på Södermalm där missbrukarvården har koncentrerats.
Metadonprogram, dagverksamhet och natthärbärgen bidrar till den kyliga stämningen runt Medborgarplatsen. Här vill ingen ha hemlösa grannar. Det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson har lovat att försöka flytta Stadsmissionsgården till en annan del av stan för att, så att säga, sprida ut problemen. Men det finns ingen som vill ha Stadsmissionen som hyresgäst.
Fler ideella organisationer har problem:
Convictus är en förening som ger stöd till hivpositiva med missbrukarbakgrund och till hemlösa. Deras gamla dagverksamhet har lagts ner och den nya, mindre har inte öppnat än. Convictus har tvingats flytta sex gånger sedan starten i mitten på 90-talet.
Ny gemenskap är en ideell organisation byggd på kristen grund. Deras verksamhet hotas, föreningen har sagts upp från sina lokaler.
Ingen som vill släppa in de utslagna.
Det kallas för NIMBY, Not In My Backyard. Inte på min gård.
Hemlösheten är ett politiskt problem.
Ulf Kristersson kan faktiskt ordna lokaler för härbärgen och dagverksamhet. Staden har både mark och fastigheter, så svårt kan det inte vara för en politiker som vill minska utanförskapet.
En bra blandning av kommunal verksamhet och ideella organisationer kan stötta och motivera.
Hemlösheten är ett problem också för dig och mig. För oss som springer förbi Josef med en överdrivet stressad min.
Kanske blir hotet extra stort när vi själva riskerar att bli av med jobbet. Alla vet ju att de där hemlösa gubbarna en gång var arbetande män med hem och familj. Eller tanterna, för den delen, var fjärde hemlös är faktiskt en kvinna. Men nöden smittar inte. Vi måste stå ut med de hemlösa, de trötta och fulla även på vår gård. Det är snart jul, precis som för fyrtio år sedan.
1968 bjöd eleverna på Konstfack för första gången in de hemlösa till Alternativ jul. Parollerna var ”Stoppa julterrorn” och ”Slottet åt de hemlösa”.
Den som är hemlös eller bara ensam får numera vända sig till kyrkan. Ny gemenskap ordnar julfirande för alla som vill komma in i värmen. Kanske inte lika upproriskt som 1968, men sannerligen lika medkännande.
Det är bara den sortens värme som kan tina upp Medborgarplatsen.