Skolan ska inte vara helsponsrad

Banker som betalar för gymnasieskolans läroböcker i privatekonomi, tankesmedjor som bjuder skolor på skrifter om arbetsmarknaden och miljön, och bryggerier som sponsrar föreläsningar om alkohol.

När svenska skolor köper in allt färre skolböcker har sponsrade läromedel fått allt större plats i undervisningen.

På tio år har inköpen av läromedel ökat med över 20 procent, cirka 100 miljoner kronor. I en undersökning från ­Lärarförbundet visar det sig att sex av tio lärare någon gång använt sponsrade ­läromedel.

SR:s ”Kaliber” och UR:s ”Skolministeriet” har i en egen undersökning kommit fram till att 49 procent av svenska lärare använder sponsrat läromedel

i sin undervisning. Företag, organisationer, fackförbund och myndigheter står som avsändare.

Det är ett problem att ekonomiskt starka intressen kan pumpa in hur mycket av sitt material som helst i klassrummen.

Sedan Statens institut för läromedel gick i graven 1991 har staten inget att ­säga till om vad det gäller bristande kvalitet i läroböcker eller sponsring. Nu är det rektorns och lärarens ansvar att se till att läromedel håller måttet.

En del ropar på förbud och vill att skolan ska vara en reklamfri zon.

Någonstans är det en omodern tanke att tro att det ska finnas en stor lärobok som ger svar på alla frågor i en tid när information, motröster och faktafel finns överallt.

Föreställningen att man skulle kunna stänga ute vinklade och betalda budskap från skolan är inte rimlig. Hur gör man då med internet? Dagstidningar? Samhällsmagasin?

I en verklighet där skolor inte längre har råd att köpa sakliga och allsidiga ­läromedel måste staten ta ett större ekonomiskt ansvar.

Högertankesmedjor och fackförbund får gärna dela ut böcker i klassrummen, men bara som komplement till riktiga läroböcker.

Undervisningen i en ­modern svensk skola får aldrig ­bygga på sponsrade skrifter, propaganda och vinklade uppgifter.

Följ ämnen i artikeln