I stället för Reinfeldt
Det var en märklig upplevelse att lyssna till Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring i veckan.
Kanske inte så mycket för det han sa, borgerligt nyspråk tillhör numera vardagen, utan för det han utelämnade.
Har någon regeringsförklaring de senast 25 åren varit så totalt fokuserad på nationella frågor? Så befriad från globala eller europeiska perspektiv?
Jag tror jag förstår skälet. Reinfeldt tänker (alltid?) valstrategiskt. Han vet att svenska val, liksom val i de flesta andra länder, avgörs på frågor som sjukvården, skolan och jobben.
Ändå blir Reinfeldts brist på perspektiv svårbegriplig i en tid då allt mer av det som händer här hemma är sammanflätat med utvecklingen i Europa och världen.
Just nu pågår till exempel en diskussion inom EU om flexicurity, en idé om att tillväxten kräver en mer flexibel arbetsmarknad.
Resultatet av debatten kommer att påverka villkoren även i Sverige.
EU-kommissionen vill att medlemsländer med stark arbetsrätt omprövar sin politik. Den har gett ett antal indikatorer för att mäta flexibilitet, där sådant som begränsar arbetsgivarens makt betraktas som oflexibelt. EU-parlamentet gillar inte kommissionens förslag. Även Europafacket rasar och vill se en bättre balans mellan flexibilitet och trygghet.
”EU kommer aldrig att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi om vi inte har gemensamma mål och en social sammanhållning”, sa Europafackets ordförande Wanja Lundby Wedin när hon i går talade på ett seminarium om EU och det goda arbetet.
”Löntagarna måste känna trygghet i förändringen. Annars kommer de aldrig att gå med på den strukturomvandling som är så viktig för ekonomin. Om man tar bort tryggheten, till exempel genom att försämra villkoren för den som blir arbetslös, kommer folk att hålla sig fast i skrivbordet eller fabriksgrinden. Då blir ekonomin oflexibel.”
Hon fick delvis medhåll av Michael Sommer, ordförande för DGB, Tysklands motsvarighet till LO, TCO och Saco.
”Vi vill inte vara med i en kapplöpning som innebär att vi slutar på samma arbetsvillkor som i Nordkorea”, sa han.
De talade om Lissabonprocessen, EU:s mål att bli världens mest dynamiska ekonomi. Precis som begreppet flexicurity står Lissabonprocessen på två ben. Det handlar om avreglering och konkurrens, men också om betydelsen av social sammanhållning och jämlikhet.
Lundby Wedin och Sommer var inte överens om allt. Man fick intrycket att DGB är mindre intresserat av strukturomvandling än svenska LO. Kanske blir det så i ett land där till och med socialdemokratin under en tid glömde bort Lissabonprocessens andra led.
Men de båda fackliga ledarna hade samma internationella perspektiv, samma vilja att hitta en europeisk plattform för det goda arbetet.
En uppfriskande kontrast till Reinfeldts mer inskränkt nationella perspektiv.