Överge inte Afghanistan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Både den politiska och den militära situationen i Afghanistan förvärras. Kriget hårdnar igen. Talibanerna, som fördrevs från makten 2001, attackerar allt fler mål i landet. Terrorn mot byar och skolor drabbar civilbefolkningen svårt. Antalet självmordsattentat har ökat markant.

Regeringen i Kabul har inte lyckats befästa sitt grepp över landet. Val har hållits och friheten har ökat efter talibanernas skräckvälde. Men gamla krigsherrar behåller sitt inflytande och den nyvunna demokratin är minst sagt bräcklig.

Sanktionerad av FN

Striderna är hårdast i södra och östra Afghanistan. I det här området förs kriget framför allt av de amerikanska styrkor som ingår i den så kallade ”Operation Enduring Freedom”. Insatsen har sanktionerats av FN, men amerikanerna kritiseras för sin hårda krigföring.

Sättet att bedriva ”kriget mot terrorismen” påminner om en ockupation. Hatet vänds mot de utländska trupperna som ses allt mindre som befriare och allt mer som en ockupationsarmé.

Vid sidan av de amerikanska styrkorna finns den betydligt större internationella fredsstyrkan, Isaf. Denna leds av Nato och har mandat av FN:s säkerhetsråd. Sverige är ett av 37 länder som deltar.

Den ökade kritiken mot USA drabbar Isaf, eftersom styrkorna alltmer har integrerats. Isaf leds dessutom av en amerikansk general med rykte om sig att vara krigshök.

Denna sammanblandning hotar legitimiteten för den internationella säkerhetsstyrkan och gör det svenska deltagandet kontroversiellt.

I ett upprop kräver flera kända debattörer att Sverige tar hem sina soldater. Även den förre biståndsministern Pierre Schori är kritisk och kräver att Sverige ska dra sig ur Afghanistan och i stället koncentrera sin fredsbevarande verksamhet till Afrika.

Ser inget problem

Den svenska regeringen slår dock ifrån sig. Försvarsminister Mikael Odelberg (m) ser inget problem med den allt oklarare rollfördelningen mellan Isaf och den amerikanska krigsinsatsen. Försvaret talar till och med om att sända Jas 39 Gripen till Afghanistan, oklart i vilket syfte.

Ovilligheten att se problemet för Isaf-styrkan i Afghanistan är dubbelt olycklig. Regeringen spär på osäkerheten om den svenska säkerhetspolitiken. Dessutom undergräver den förtroendet för den svenska insatsen.

Särskilt angeläget

I stället för att vifta bort kritiken borde den svenska regeringen tillsammans med andra berörda länder ta initiativ till att mandatet för den fredsbevarande styrkan tydliggörs. Ett sådant agerande skulle öka förståelsen för den svenska närvaron. Detta är särskilt angeläget eftersom regeringen vill förlänga det svenska mandatet och dessutom kunna öka den svenska styrkan till 600 personer.

Sverige har en lång tradition av fredsbevarande insatser och har sedan länge en omfattande biståndsverksamhet i landet. Att mot den bakgrunden dra sig ur vore olyckligt. Det anser även Svenska Afghanistankommittén som länge varit verksam i landet.

Sverige bör i stället göra sitt bästa för att ge den internationella säkerhetsstyrkan ett så gott renommé som möjligt hos civilbefolkningen. Även om engagemanget är problematiskt bör Sverige inte överge Afghanistan.

TS