Dags för Sahlin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nytt år och socialdemokraterna ska välja ny partiledare.
Socialdemokratin behöver en ledare som drivs av en passion för politik. En kvinna som vill förändra samhället, uträtta något. Helt enkelt en kvinna som VILL vara partiledare – och som kan vinna val.
Hon ska också besitta modet och kraften att leda den förnyelseprocess som socialdemokratin måste genomföra både för att väljarna underkänt s-regeringens politik och för att det finns en ideologisk vilsenhet inför många framtidsfrågor. Hon måste besitta egenskaper som krävs av en regeringschef.
Efter två kvinnliga nej återstår ändå flera kvalificerade kandidater. Bland dem uppfyller, enligt min uppfattning, Mona Sahlin bäst de krav partiledarskapet reser.
Få kan konkurrera med hennes breda politiska erfarenhet. Hon kom in i riksdagen 1982 från SSU och har anförtrotts tunga, viktiga ministerposter för arbetsmarknad, näringspolitik, integration, jämställdhet, demokrati. Senast var hon chef för miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet. Hon har som vi minns också varit partisekreterare och vice statsminister.
Mona Sahlin är helt enkelt en rasande skicklig och stark politiker. Hon har aldrig dolt att hon vill ha makt. Makt att förändra och driva partiets sociala ambitioner under mottot: Kräv din rätt, gör din plikt. Mona är rak, modig, hon är modern och hon är kvinna. Det räcker för att skaffa henne fiender i en värld dominerad av män och patriarkala strukturer.
När hon 1995 sturskt bröt mot den politiska nomenklaturan och förklarade att hon ville bli partiledare, utmanade hon många av småpatriarkerna. Det var manliga partikamrater som fällde henne när den så kallade Tobleroneaffären och obetalda p-böter och dagisnotor briserade. Mona Sahlin tvingades avgå.
En politiker som reser sig, obruten och utan bitterhet efter en sådan golvning, är av ett särskilt virke. Vi skrev i Aftonbladet redan då ”Mona Sahlin kommer igen”. Nu är hon tillbaka.
Politiken började för henne som så många i FNL-rörelsen. Vid 49 år är Sahlin fortfarande nyfiken och öppen för nya strömningar och alternativrörelser. Hon är en modern feminist, engagerad för etniska minoriteter och invandrarkvinnornas situation. Tidigt ställde hon upp för HBT-rörelsen. Det har gjort henne både älskad och hatad. Monas personliga engagemang i fallet Fadime, hedersmordet som blev en nationell väckarklocka, är bara ett exempel. För många utlandsfödda och minoriteter är Mona Sahlin närmast en ikon.
Hon har en förmåga att kommunicera politik som gör människor intresserade, hon går rakt genom tv-rutan och hon klarar nog att ta fighten med Fredrik Reinfeldt när striden om statsministerposten ska avgöras 2010.
Mona Sahlin kan vinna val och hon skulle kunna locka betydande nya väljargrupper i invandrartäta förorter där valdeltagandet är lågt.
Mona är visserligen ibland en slarva men en varm person, prestigelös, gillar lagbygge och har en personlig mognad som ledarskap kräver. För tio år sedan var hon den enda partiledarkandidaten. Nu tror jag att hon är den bästa.