Vi måste våga tala om rasism

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Lika lön är inte bara ett berättigat krav för kvinnor att ställa – utan också för personer födda utomlands. Det visar statistik från LO.

Medellönen för utlandsfödda anställda är i snitt 2?000 kronor lägre än för anställda födda i Sverige. Allra minst tjänar personer från Afrika, Asien och Sydamerika. Deras glapp till de svenskfödda är nästan 4?000 kronor.

Om man tar hänsyn till klass minskar klyftan. Löneskillnaden mellan arbetare födda i Sverige och arbetare födda utomlands är 900 kronor. Mellan tjänstemän krymper skillnaden till 400 kronor.

Oanvänd kompetens

Den största löneskillnaden mellan personer födda i utlandet och i Sverige beror på att fler ”invandrare” än ”svenskar” har arbetaryrken. Det bekräftas av tidigare statistik från LO.

Det vanligaste yrket bland utlandsfödda är, både för kvinnor och män, städare. Längre ner på listan kommer akademikeryrken som universitetslärare och läkare.

Bland personer födda utomlands finns hög utbildning och skarpa intellekt. Ofta förblir deras kompetens oanvänd. ”Invandrare” degraderas till städare, oavsett vad de egentligen kan.

Carlgren skryter

Problemet stavas diskriminering. Svenska arbetsgivare och arbetsförmedlare är ofta snabba att se ”problemen” med arbetssökande födda utomlands. De talar ju inte rent, gud bevars. De har svart hår. De kommer från en ”främmande” kultur. Fördomarna grumlar många arbetsgivares och arbetsförmedlares blickar, gör dem blinda för möjligheterna.

Samtidigt som LO presenterar sin statistik skryter Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren på DN

Debatt. Enligt OECD ligger Sverige i världsklass när det gäller sysselsättningsgraden för utlandsfödda. 62 procent av dem har nämligen jobb.

”Det är dags att göra upp med bilden av Sverige i internationell strykklass. Den är helt enkelt inte sann”, skriver Carlgren.

Folkpartiets Mauricio Rojas fiskar som vanligt i grumliga vatten. Siffrorna avfärdar enligt honom ”allt tal om att det är den ’svenska rasismen’ som skapar utanförskapet”.

Fel perspektiv

Man kan undra: Vad hjälper det att vara ett lite mindre rasistiskt land i en rasistisk värld? Nästan 40 procent av de utlandsfödda saknar fortfarande sysselsättning här, mot 20 procent av de svenskfödda.

Andreas Carlgren skriver att det ”inte bara är en oskyldig syssla” att påstå att Sverige har misslyckats med integrationen: ”I längden riskerar svartmålning och pessimism gynna dem som är motståndare till mångfald och öppenhet.”

Carlgren har fel perspektiv. Om vi inte vågar tala om diskrimineringen som drabbar människor på grund av deras ursprung kommer vi aldrig att nå ett samhälle som ger alla lika rättigheter och skyldigheter. Som ser oss som de vi är.

I stället för att felaktigt och slentrianmässigt stämpla oss som ”svenskar” eller ”invandrare”.

ÅP