Barn förgiftas av sin hemmiljö

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

22 juli 2012 Kemikalier

– Vi har noll koll, säger Ethel Forsberg. Att just hon säger det är lite oroväckande. Fram till hösten 2010 var hon nämligen generaldirektör för Kemikalie­inspektionen. Hon citeras i boken ”Den flamsäkra katten” som Naturskydds­föreningen har gett ut.

Bokens titel har en förhistoria. Professor Bernt Jones vid Sveriges Lantbruksuniversitet gjorde en studie över hur mycket flamskyddsmedel katter har i blodet. ­Nivåerna var skyhöga, katterna var ”flamsäkra”. Små barn rör sig i samma miljöer som katterna, de kryper på golv där damm, småprylar och elsladdar ligger. Dessutom slickar de och tuggar på allt. Om katterna är ”flamsäkra” är våra små barn troligen det också.

Kemikalier kommer i skolmaten

Vi är ständigt ­omgivna av kemikalier som flamskydds-medel, ­ftalater, bisfenoler och så vidare. Det finns i dag ­ungefär 30 000 kemi­kalier på ­marknaden. Allt för få har genomgått en tillfredsställande ­risk­bedömning.

Det mesta i våra hem består av kemikalier, eller är tillverkat med hjälp av ­kemikalier. Över tid släpper leksaker, möbler, elektriska apparater, sladdar och liknande ifrån sig kemikalierna i inomhusluften och som damm. Mycket tyder på att just barnens rum och förskolan är mest hälsofarliga. Vår inomhusmiljö har blivit giftig.

Ett av ämnena som förekommer är ­bisfenol A. Det förbjöds nyligen i nappflaskor och barnmatsburkar, eftersom det är hormon­störande och har kopplats till cancer, ­diabetes och ­fetma. Men det går fort­farande att hitta i plasttallrikar i skolmatsalar. När ­plasten hettas upp finns det risk att ­bisfenol A överförs till maten. Dessutom är ämnet fortfarande tillåtet i bland ­annat konservburkar och läskburkar.

– Anmärkningsvärt att man tillåter ett hormonstörande ämne i vanliga konservburkar, man vet i dag att det överförs till maten vi sedan äter, säger Ulrika Dahl, ansvarig för kemikalier på Naturskyddsföreningen.

Barnen utsätts för experiment

Kemikalier riskbedöms en och en. Men så utsätts vi inte för dem. I stället förekommer en lång rad kemikalier samtidigt i luften eller dammet. Kemikalier som var och en för sig inte behöver vara så farliga kan sammantaget ge stora skador. Forskarna kallar det ”cocktaileffekten”.

Problemet är att lagstiftning och myndigheter inte har hängt med och att den mäktiga kemikalielobbyn motarbetar alla förändringar.

Vissa ämnen bör förbjudas helt, som bisfenoler, men ­användningen av kemi­kalier måste också minska generellt. Det bästa vore förmodligen att ställa högre krav på företag att b­evisa att kemikalierna är ofarliga. Samt att ändra lagstiftningen så att hela grupper av kemikalier med likartad struktur kan förbjudas.

I dag är vi, och våra barn, ­utsatta för ett fullskaleexperiment och har faktiskt ingen aning om hur alla kemikalier kommer att påverka oss.

Vill vi verkligen det?