Måste vi acceptera de korkade besluten?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Luckorna gapar på parkeringen utanför Siemens turbinskovelfabrik i Östanbo i utkanten av Ludvika. Sedan i maj har mer än halva arbetsstyrkan fått gå hem. Kvar finns finns 48 anställda. Den första februari slutar ytterligare tre och om mindre än ett halvår är det tänkt att produktionen i Ludvika ska vara avvecklad.

– Man känner sig maktlös, säger Metallordföranden Göran Johnsson.

Han har just fått information av det lokala facket. De har berättat om en produktion i världsklass, om skovelblad med toleranser på tusendelar av millimetrar och om de anställdas försök att hävda kvalitet och yrkeskunnande i en internationell koncern där ledorden för dagen heter produktion i lågkostnadsländer.

Ett hundratal industrijobb i södra Dalarna som är på väg att försvinna är en liten förlust i industridödens Sverige. Ändå säger Metallordföranden att han känner sig extra nervös efter sitt besök.

– Det är ju precis den här typen av produktion som ska vara Sveriges räddning, säger Göran Johnsson.

Kunskap, automatisering och investeringar brukar det heta på seminarier och föreläsningar om hur industridöden ska stoppas. Vi ska konkurrera med kompetens, inte med låga löner, säger regeringen. Det gäller att rikta in sig på rätt nischer.

Sverige måste bli världsledande för att kunna konkurrera. Det skulle kunna vara en beskrivning av fabriken i Ludvika.

Egentligen skulle produktionen redan vara nedlagd. I maj varslades de anställda och slutdatum sattes till årsskiftet.

Sedan dess har Siemens försökt hitta andra leverantörer av skovelblad till gasturbiner, utan att lyckas.

– I dag finns inte de blad vi tillverkar att köpa, säger Peter Jäger från den lokala metallklubben.

Och om ett halvår, när fabriken enligt de senaste planerna ska vara nedlagd?

– Det har tagit oss 30 år att lära oss det vi kan, säger han. Det verkar inte troligt att någon annan kommer att klara det om mindre än sex månader.

Fabriken i Ludvika har fått en frist, eftersom kunnandet behövs. Företaget har rent av lovat de anställda en bonus för att de inte ska säga upp sig i förtid.

Vad ledningen för Siemens däremot inte vill erbjuda är möjligheten till utveckling.

Facken vill se en försäljning. Intresserade köpare finns, och det som tillverkas har en marknad. Dessutom skulle Siemens få en partner som kunde leverera de turbinblad som andra misslyckats med. Ändå går det trögt.

– Vi har tryckt på där vi kan, säger den lokala metallordföranden Duro Pavlic.

– Det som händer är typiskt i stora företag där beslutsfattarna sitter långt bort, säger Göran Johnsson.

Trots yrkeskunnande, varumärken och marknader har svensk industri gång på gång dragit det kortaste strået när de stora koncernerna omstrukturerar.

– Man kan inte lagstifta bort korkade beslut, säger Johnsson.

Kanske har han rätt. Men betyder det att vi måste acceptera dem?

Kanske är det frågan om ett kompetent – och rent av demokratiskt – ägande som fattas i diskussionen om den svenska industrins framtid.

Ingvar Persson