Har vi ett behov av att bli lurade?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-06
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nä. Det kan inte vara sant! Så korkat fungerar väl ändå inte en smart ekonomi?
– Lägg till en nolla överallt i kalkylen. Om ni inte vill bli världsledande är vi inte intresserade.
Detta ekonomiskt lättsinniga råd – i den gamla Ebberödsbanks-klassen – gav riskkapitalisten Kjell Spångberg 1999 till de två unga it-entreprenörer som startade Dressmart.
Men, tyvärr. Det är sant. Med Spångbergs ”goda namn” lyckades pojkarna snabbt dra ihop 200 miljoner kronor från småsparare och riskkapitalister. Affärsidén var att sälja märkeskjortor på nätet.
Det var ett luftslott – både kunder och insikt saknades. Minsta barn vet ju – hur upphaussat it än var – att det inte går att prova kläder på nätet. Efter ett och halvt år gick Dress-smart i konkurs.
”Dansen kring guldkalven” heter journalisten Björn Elmbrants nya bok (Atlas förlag) om börsbubblan och 2000-talets första ekonomiskt galna år.
Historien om Dressmart är bara en liten obetydlig parentes i den 350 sidor långa kartläggningen av ”Moderna tiders galenskaper”.
För i ”Dansen om guldkalven” berättar Björn Elmbrant, som i en overklig thriller, om betydligt värre och på sikt mer oöverblickbara falsarier.
Den nya ekonomin var frälsningen för oss alla. Börs- och it-världens nya hjältar och övermänniskor skulle leda oss in i himmelriket. Där väntade privata guldkalvar på alla smarta som vågade satsa sina sparpengar i det nya.
Det är träffande när Elmbrant beskriver Skandiahärvan som kasinoekonomins eget Knutby. Ja, allt var som en religiös förvillelse. Alla rusade fartblinda åt samma håll. Ekonomer, politiker, media, fackliga organisationer, kyrkan bländades eller spädde på med egna ekonomiska råd.
Ministrar som Erik Åsbrink avreglerade för att sedan själva kasta sig in i it-ekonomin, Björn Rosengren lyckades med hjälp av pr-konsulter och den folklige Leif ”Loket” Olsson trissa upp Telias kurs under begreppet folkaktie. När den och allt sedan sjönk som en sten hoppade Rosengren av med all kunskap och gick till konkurrenten Stenbeck, med dess Tele 2.
Mycket tål i efterhand att skrattas åt i Elmbrants bok. Desto mer att oroas över.
Hur många vettiga satsningar i nya energisystem och social tillväxt fick under dessa år stå tillbaka när börsen galopperade så fort någon nämnde ordet it? Kan vi i denna spekulationsekonomins efterspel känna trygghet för vårt pensionssystem? AP-fonderna driver ju håg- och idélöst runt på samma kortsiktiga marknad. Har vi som människor ett behov av att bli lurade?
Börs- och it-bubblan kom direkt efter finans-, bank- och fastighetskrisen. Vi var som skattebetalare och boende redan brända.
Var fanns ekonomijournalisterna? Det är betecknande att en 63-årig gammal murvel och folkbildare som Björn Elmbrant vänder på stenarna, analyserar och serverar sanningen. För börsmäklare, politiker, journalister och alla andra är detta en omistlig nutidsskildring. In med den som ett måste på Handels- och Journalisthögskolorna. Snart nog dyker åter frälsare upp i kejsarens nya kläder.