Romina Pourmokhtari gömmer sig för medier
Hon och Kristersson är fegisar
I veckan publicerade Aktuell Hållbarhet en artikel där det framkom att klimat- och miljöminister, Romina Pourmokhtari (L), nekat till att bli intervjuad av tidningen. I över ett år.
Det är den första ministern sedan 1985 som inte ställer upp på en intervju med Aktuell Hållbarhet.
Suck. Man blir inte ens förvånad längre.
Även Land och Lantbruk, Dagens ETC och Altinget säger att de fått samma styvmoderliga behandling. I andra medier ser man allt oftare en fotnot om att reportern har sökt Pourmokhtari, men inte fått något svar.
Jag suckar, igen, för samma sak har hänt mig.
Men det är inte bara vi journalister som drabbas av regeringens tystnadskultur. När statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) bjöd in till en öppen AW häromveckan kom några klimataktivister förbi. En av aktivisterna avbröt Ulf Kristerssons tal genom att ifrågasätta regeringens klimat- och miljöpolitik. En annan aktivist började sjunga. Båda två fördes bort under lugna former.
Förra veckan ställde klimat- och miljöministern in sin medverkan på en evenemang på grund av ”ett säkerhetshot” från en klimataktivist. DN kunde senare avslöja att den enda aktivisten som anmält sig till evenemanget var en 70-årig man från Extinction Rebellion.
Att Säpo gjorde en säkerhetsbedömning är en sak. Men det verkligt chockerande var hur Kristersson skrev om händelsen på Instagram. Där beskrev statsministern sin avbrutna AW och Pourmokhtaris uteblivna framträdande som att det demokratiska samtalet saboterats av totalitära krafter.
Det var ett obildat utlåtande från statsministern. Civil olydnad är en del av demokratin. Som tur är har Greenpeace har JO-anmält uttalandet.
Men vi behöver inte Justitieombudsmannen för att konstatera att den här regeringen är fylld av fegisar. Kristersson och Pourmokhtari vet om att deras politik är klimatskadlig. Enligt deras egna beräkningar ökar nu Sveriges utsläpp.
År 2023 finns det ingenting som ursäktar en sådan politisk nonchalans inför vår tids stora ödesutmaning.
Det hela är pinsamt, och det vet Pourmokhtari och Kristersson.
Istället för att stå till svars för sin klimatslakt väljer de att ducka kritiken med alla möjliga medel. Antingen leker de kurragömma eller så säger de att kritikerna saboterar det demokratiska samtalet.
Jag vet inte vad som är värst. Både två är som etisk kvicksand.
Även om det är svårt för ministrarna att stå för sin egen politik, så ingår det faktiskt i ett statsråds uppgifter – och feta lön – att svara på journalisters frågor. Det ingår däremot inte att ignorera medier eller beskriva kritiker som hot.
Det, om något, kan man kalla totalitärt.
Suck.