Fattiga barn – en valfråga

Jesper Bengtsson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Barn ska ha jämlika startpunkter i livet. Få principer är så allmänt accepterade i vårt samhälle.

De politiska ideologierna kan ha olika uppfattning om hur jämlikt samhället ska vara för oss vuxna. Liberaler och nyliberaler accepterar större sociala skillnader än vänstern. De är inte lika bekymrade över klassklyftorna.

Men barns chanser, barns möjligheter att välja det liv de själva vill?

Där anser till och med laissez faire-högern att jämlikhet är viktigt.

Mot den bakgrunden är det lite svårt att förstå varför inte barnfattigdomen får större utrymme i valrörelsen. Under de senaste åren har det kommit flera larmrapporter om att barnfattigdomen växer. I vintras gjorde Riksdagens utredningstjänst en beräkning av barnfattigdomen under perioden 2006 till 2010.

Man mätte den relativa fattigdomen, det vill säga hur många barn som lever i familjer med mindre än 60 procent av medianinkomsten, och kom fram till att fattigdomen har ökat med 45 procent under de borgerliga regeringsåren. Allra mest utsatta är barn till ensamstående föräldrar och barn till föräldrar med invandrarbakgrund.

Den ekonomiska krisen har förstås gjort sitt för att öka klyftorna, liksom den borgerliga regeringens politik med sänkta bidrag och ersättningsnivåer. Nästan hälften av alla arbetslösa står i dag utan arbetslöshets­försäkring.

Självklart ökar detta barnfattigdomen.

Men trenden är längre än så för ojämlikheten i Sverige har ökat under de senaste 30 åren. Inget parti har hittat några långsiktiga recept för att häva utvecklingen.

I ett internationellt perspektiv är de flesta förstås välbärgade i Sverige, men det är föga tröst för det barn som ser hur skolkompisarna kan köpa nya kläder, datorer och göra långa resor när de själva inte har råd med mer än det allra nödvändigaste.

Sanningen är att barn i Sverige inte alls har jämlika startpunkter i livet. Vårt samhälle är mycket, mycket långt i från idealtillståndet.

Det borde vara en av höstens viktigaste valfrågor, och det kändes uppfriskande att Mona Sahlin förra veckan gjorde just dessa sociala skillnader till huvudfrågan i sitt tal i Almedalen.

Den politiska debatten blir lite skarpare på det viset.