I Skyllbergs bruk har klipparna ingen chans
Vad vet egentligen finanslejonen och klippare om produktionens vardag? De som nu, trots rekordvinster kör börskurserna i botten? Har de besökt en industriarbetsplats?
Bruksdisponenten Gustaf Svensson på Skyllberg i södra Närke har de i alla fall aldrig lärt av:
– Här har vi inte varit något för modeströmningar som outsourcing, utförsäljningar eller sönderstyckningar. För anställda och bygden är det bäst med en helhetssyn och uthållighet.
Det är Gustaf Svenssons ledmotiv. Andra kallar honom en udda fågel, en industrialist som tänker med hjärtat och som hellre tar några magra år än att stycka bort kärnverksamheten.
– Så har vi aldrig gjort på Skyllberg, brukar disponenten svara när experterna i huvudstaden gett honom rådet att sälja ut eller slimma produktionen.
Det tar två minuter att åka genom Skyllbergs samhälle och fram till brukets spikfabrik och tråddrageri i Kårberg. Det är vackert som en sommarpsalm av Israel Kolmodin. På ena sidan betar kor, på andra forsar ån rakt och vilt in i brukets kraftstation. Röda och vita brukslängor, en vitgul herrgård, en k–märkt idrottsplats i trä, ett brukskontor i funkis med Carl Malmsten–inspirerad inredning. Allt ägs av bruket som har över 660–åriga anor och som de senaste 119 åren drivits av en familj med det folkhemsklingande namnet Svensson.
Sveriges sista och mest kompletta bruk, skrev affärstidningarna när yuppietiden för tio år sedan var som hetast. Då var det kuriöst med ett litet bruk som drev järnproduktion, ägde skog, fastigheter, jordbruk, energi och med egen musikkår som Gustaf Svensson beställde nya uniformer åt på Moléns herrekipering inne i Askersund.
Finans-, energi-, bostads- stål- och gruvkrisen tog strypgrepp på Bergslagens bruksorter. I dess spår dök spekulanterna och klipparna upp. De styckade sönder de ”sjuka” och enligt proffsdebattörerna föråldrade bruken. Energin, skogarna och de livskraftiga delarna försvann ofta utomlands, som i Hagfors, Munkfors, Degerfors, Söderfors och Guldsmedshyttan. I herrgårdarna flyttade nyrika norrmän, och världsvana fransmän eller italienare in sommartid.
Gustaf Svensson på Skyllberg höll emot. Vilken lycka när nu energi- skogs- stål- och fastighetspriserna skenar och det blivit på modet att äga en egen herrgård. Plötsligt är det som om alla bitar faller på plats och bekräftar det förnuftiga i uthålligheten. Stålrörelsen levererar stolpar till järnvägens kraftiga satsningar på Botniabanan och Blekinges ostkustlinje. Den tillverkar elkraftstolpar som byts ut i Gudruns och Pers stormspår. Robotsvetsningen går för fullt till fordonsindustrin. Spik har ett uppsving i hemmafixarnas tid. Sydnärkes hushåll och industrier ropar efter brukets elkraft. Lantbruket i Sverige spås en framtid som producent av energigrödor och lokalt kravodlade produkter. En sak är både bruksdisponenten och de anställda överens om:
–?Det hade aldrig gått att bevara och utveckla detta om vi varit ett börsbolag som känt av kvartalstrycket.