Uppkavlade ärmar

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Socialdemokratins räddning kan finnas – i Nynäshamn

helskärm

19 juli 2009. Ilija Batljan är kommunalrådet med fem visitkort. Alla med olika bilder av Nynäshamn.

På en engelsk variant syns svällande segel på ett glittrande sommarhav. Över bilden kan man läsa:

We are the champions of the future.

Det är kaxigt och Ilija Batljan är en socialdemokrat med ett gott självförtroende. Vad bättre är, han har lyckats ingjuta det i sin kommun. Här är hans parti fortfarande det största.

Så vad kan den sargade Socialdemokratin lära sig av Nynäshamn?

–?Man måste ha en vision, säger Ilija Batljan.

–?Sedan får man kavla upp ärmarna och börja arbeta.

För fyra år sedan var Ilija Batljan nyvald ordförande i Nynäshamns kommunstyrelse. Då kom beskedet att Ericsson och försvaret skulle lägga ner sina verksamheter i Nynäshamn.

Vart femte arbetstillfälle skulle försvinna.

–?Dagen då Ericsson kom med beskedet skulle jag egentligen hålla en föreläsning på en konferens anordnad av EU-kommissionen i Bryssel. Men jag tog första taxin och första planet direkt hem igen. På planet skrev jag ner en plan och så fort jag kom hem samlade jag mina medarbetare till ett strategimöte.

–?Beskedet att Ericsson skulle lämna Nynäshamn kom som en chock för hela samhället.

–?Men nästa dag hade vi en berättelse om vart vi var på väg och på vilket sätt vi skulle nå dit. Ja och sedan har vi hållit oss till den planen och det har gått otroligt bra.

–?I dag tycker vi, att Ericsson lade ju ner för hundra år sedan.

–?Det var nästan så att när vi väl hade vår plan, då ville vi bara få iväg Ericsson så att vi kunde börja jobba.

Tillsammans med sina kolleger förankrade Ilija Batljan planen hos kommunens invånare och de två kommunalråden besökte hundra företag på två månader.

Deras vision var egentligen inte särskilt revolutionerande. Den handlade om att Nynäshamn skulle växa, inte dö. Den handlade om tydliga satsningar på infrastrukturen, på hamnen, motor­vägen och järnvägen. Och om att bilda ett lag som ville framåt.

Nej, Ilija Batljans berättelse är inte bara ett exempel från ännu en drabbad ort. Den är också ett exempel på praktisk politik. En lokal Obama, om man vill säga så. En plan, en diskussion och sedan får alla hänga med mot målet. Yes we can.

I Nynäshamn har alla barn som vill fått sommarjobb även krisåret 2009. Här får de kommunalanställda som vill ett heltidsjobb.

Motorvägen byggs och det stora hamnprojektet provocerar miljörörelsen och retar upp familjen Wallenberg som får utsikten förstörd. Men det byggs.

I Nynäshamn röstar väljarna fort­farande på Socialdemokraterna. I EU-valet blev S största parti.

–?Jag tror på vårt förhållningssätt, säger Ilija Batljan. Vi har aldrig skrikit att staten måste hjälpa oss. Vi har bara sagt att det här måste vi fixa själva och då ställde alla upp.

Hans starka drivkraft, säger han bestämt, är att han vill bekämpa det orättvisa klassamhället.

–?Jag är född i arbetarklassen, präglad av min uppväxt i arbetarklassen. Jag och min bror fick följa med pappa ut i skogen för att jobba från elva–tolv års ålder. Min mamma fick ingen grundskola och min pappa har kämpat hela livet för att lära sig skriva.

Ilija Batljan tog sin första revansch när han lämnade Montenegro och började läsa på universitetet i bosniska Mostar. 1993 flydde han kriget med fru och liten dotter, de hamnade i Polen och den första båt som lämnade Swinoujscie gick till Sverige.

De hamnade på flyktingförläggningen i Flen och när de fått uppehållstillstånd återstod bara valet mellan Södertälje och Nynäshamn. Sedan dess har familjen bott i Nynäshamn. Ilija Batljan har läst färdigt, tagit en fil.kand. i nationalekonomi och doktorerat i socialt arbete.

Sedan har han jobbat för OECD och den interamerikanska utvecklingsbanken i Washington, men klassresan slutade inte med de stora internationella uppdragen. Han åkte hem och blev kommunalråd i stället.

–?Jag ger politiken några år. Det känns bra om jag kan ge tillbaka lite efter allt jag fått.

Han är försiktig med att ge parti­ledaren några råd.

–?Det värsta som kan hända nu är att alla börjar kritisera partiledaren. Partiets kris handlar om andra saker. Det som saknas är en politisk vision, en berättelse om vart vi ska.

–?Inga fler rådslag, inga konsult­rapporter. Skippa semestern och börja rulla upp ärmarna.

–?Piratpartiets framgångar visar att ungdomen bryr sig om sin frihet. Socialdemokratin borde ha omfamnat dem. De politiska partierna är fattiga på medlemmar, de borde rikta sig direkt till väljarna med ideologiskt förankrade lösningar. Partiet måste möta storstadsborna, stockholmarna möter problem av en helt annan karaktär.

Själv tänker han bidra till att lösa åtminstone ett av Stockholms problem.

–?Jag har inga bekymmer med att bygga ett svenskt Florida här i Nynäshamn. Hit kan de gamla flytta. Jag förstår inte varför andra kommunalråd inte fattat att en frisk 80-åring är guld värd! Dagens typiska pensionär är en kvinna med dålig hälsa. Men morgondagens pensionärer är ett friskt äldre par.