Jämställt samhälle börjar med barnen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den svenska förskolan är jämställd. På papperet. I läroplanen står det klart och tydligt att traditionella könsroller ska motverkas. Ändå reproduceras de i förskolan, där barnens syn på samhället och sin omgivning formas.

De traditionella könsrollerna definierar hur en man ”ska” vara och hur en kvinna ”ska” vara. De är förlegade och hämmande för individer och präglar flickor och pojkar redan i förskoleåldern. För att nå ett jämställt samhälle måste vi därför börja med barnen.

Inga fler papper

Delegationen för jämställdhet i förskolan överlämnade i går sitt slutbetänkande till förskoleminister Lena Hallengren. Delegationen uppmärksammar hur långt det är mellan papper och verklighet vad gäller jämställdhetsarbetet i förskolan och föreslår att det ska snabbas på.

Delegationens ordförande Anna Ekström, till vardags Saco-ordförande, poängterade att delegationen inte har haft för avsikt att skriva nya planer och direktiv. Kommuner och förskolor behöver inte ytterligare papper att rätta sig efter. I stället är det viktigare att använda de kanaler som finns och de papper som redan är skrivna för att nå målen om en jämställd förskola.

Regeringens styrning av Skolverket och Myndigheten för skolutveckling måste bli tydligare och fokusera på hur jämställdhetsmålen ska återspeglas i den dagliga verksamheten. Kommunerna måste inse att jämställdhetsarbete i förskolan inte är något som går att välja bort eller prioritera ner på grund av resursbrist. ”Det kostar inte mer att arbeta jämställt än att arbeta ojämställt”, konstaterar delegationen i sitt slutbetänkande.

Förstår inte jämställdhet

Kritiken som delegationen har fått är om förskolans uppgift verkligen ska vara att tvinga pojkar att bli flickor och flickor att bli pojkar. Kritikerna har helt missuppfattat innebörden av jämställdhet.

Varje pojke och flicka i hela landet ska utvecklas enligt sina egna förutsättningar och inte begränsas av traditionella könsroller eller fösas in i dem. I dag ser det inte ut så – pojkar förväntas vara på ett visst sätt, flickor på ett annat.

Skillnader träder fram

I all välmening och helt omedvetet (i de allra flesta fall) tror förskolepersonal att de ser barnen som de individer de är och inte deras kön. Men när personalen får studera hur flickorna och pojkarna verkligen behandlas, träder skillnaderna fram. Flickorna uppmanas att finnas till hands för pojkarna. Pojkarna tillåts skrika och ta mer plats.

För att nå en jämställd förskola behövs kunskap om varför flickor och pojkar bemöts olika. Det behövs kunskap om hur förskolepersonal kan se bortom normerna i den dagliga verksamheten. Och kunskap om hur kommunpolitiker kan organisera förskolan så att samhället på sikt blir fritt från hämmande könsroller.

NB