Facken riskerar att bli besvikna

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2014-09-20

helskärm

20 SEPTEMBER 2014. Regeringsförhandling

Ingen politiskt intresserad har missat de parlamentariska utmaningarna för Stefan Löfven. Han ska inte bara hantera ­kraven från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Han kommer dessutom att leda en regering som när som helst kan utmanas av en borgerlig riksdags­majoritet bestående av Allianspartierna och Sverigedemokraterna.

Men det är inte den enda utmaningen för Löfven. Arbetarepartiet Socialdemokraterna har i snart ett århundrade format samhällsutvecklingen, och en hörnsten har varit samarbetet med facket. Ändå har ingen ­tidigare S-ledare varit arbetare eller kommit från facket.

Beskrivs som nybörjare

Ibland går det att ana en ­underton där hans bakgrund läggs Stefan Löfven till last. Den socialdemokratiska ledaren ­beskrivs som en politisk ny­börjare. Han har inte suttit i regeringen, eller i riksdagen. Och han har inte studerat ekonomi på universitetet.

Gammaldags klassförakt, och dessutom missriktat. Löfven lär inte ha några problem att företräda Sverige, och erfarenheten från ett av landets viktigaste fackförbund har andra parti­ledare anledning att avundas ­honom.

Höga förväntningar

Utmaningen för Löfven som den första statsministern ur LO-leden blir en annan, de förväntningar hans bakgrund ­skapar.

Enligt SVT:s vallokalsundersökning röstade 51 procent av LO-medlemmarna socialdemokratiskt i söndags. En trend av sjunkande stöd bland LO-­medlemmarna kan vara bruten.

Fackliga ledare förväntar sig nu säkert större möjligheter att påverka politiken till sina med-­lemmars bästa. Kommunals ordförande ­Annelie Nordström är en av dem som uttryckte det i måndags.

– Svenska folket vill se en förändring och en ny politik, för bättre arbetsvillkor och för en stark gemensam välfärd, deklarerade hon.

Bundit sina händer

Löfven kommer att ha ­begränsade möjligheter att förverkliga dessa förväntningar. Han kommer inte bara att leda en liten minoritetsregering, ­utan dessutom en koalition med ett parti som bär ett arv av tveksamhet gentemot de fackliga organisationerna.

Socialdemokraterna har dessutom själva bundit sina händer när det gäller skatten som är själva grunden för välfärds­ambitioner.

Borgerliga ledarskribenters fördomar och illa dolda förakt kan Löfven säkert hantera.

Kraven på klassolidaritet från fackliga ledare kan bli svårare.