Städskojarna tar inget ansvar

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det kostar mellan 80 och 100 kronor att städa ett hotellrum, minst. Den siffran kommer från en sex år gammal undersökning av SHR, Sveriges hotell- och restaurangföretagare.

I dag är kostnaderna rimligen högre, men inte överallt. En kedja lågprishotell som funnits i Sverige i några år betalar 40 kronor för att få rummen städade. De räknar dessutom med att rummen ska kunna städas på 20 minuter.

I SHR:s undersökning tog det i genomsnitt nästan en halvtimme.

Arbetet är utlagt på entreprenad, i två led dessutom.

Tre rum à 40 kronor. Det betyder att lågprishotellet betalar 120 kronor i timmen till städfirman. Den summan ska alltså täcka lön, sociala avgifter och entreprenörernas kostnader. Naturligtvis går det inte. Den billiga städningen förutsätter att någon bryter mot reglerna på svensk arbetsmarknad.

Det är tidningen Hotellrevyn som i sitt senaste nummer berättar historien om städningen på lågprishotellet.

– Det finns inga mirakel. För mindre än 130 kronor i timmen kan du inte avlöna en person. Inte om man ska följa lagar och avtal, säger en representant för en konkurrerande hotellkedja till tidningen.

Den billiga städningen på lågprishotellet är inte unik. I höstas kunde Aftonbladet avslöja att ett städbolag som hade kontrakt med bland annat kommuner, flera institutioner och ett fackförbund struntat i att betala både skatt och arbetsgivaravgifter.

– Kommunen borde göra tätare uppföljningar än vad vi har gjort, sa upphandlingschefen Birgitta Johansson i Täby kommun då.

Det tycks som om systemet att lägga ut serviceverksamhet på entreprenad i sig själv öppnar för fusk. Seriösa företag, kommuner och fackliga organisationer skulle knappast acceptera att städbudgeten pressades under det rimliga om städningen utfördes av den egna personalen. Detsamma gäller säkert lågprishotellet.

Med en entreprenör som utför arbetet blir förhållandena annorlunda. När det handlar om en affärsuppgörelse med ett annat företag tycks de konkreta konsekvenserna, inte minst för de anställda, förvandlas till siffror i en förhandling. Därmed försvinner också känslan av ansvar. Fältet lämnas fritt för den som är beredd att rucka på reglerna för att skära i kostnaderna.

Att den som anlitar en entreprenör har skyldighet att också se till att verksamheten håller sig inom lagar och regler tycks lätt försvinna i jakten på lägre kostnader.

Svartarbete och underbetald illegal arbetskraft skulle inte förekomma om det inte fanns en marknad. I dag tycks det som den marknaden delvis uppkommer därför att seriösa företag väljer att se mellan fingrarna när deras entreprenörer pressar priserna under vad som är rimligt.

Därför ligger också en stor del av ansvaret för att röja upp på den svarta arbetsmarknaden hos de seriösa arbetsgivarna. Skojarna kommer inte att ta något ansvar.

Ingvar Persson